Nu börjar konsekvenserna av resursneddragningar som lagts ut på våra skolor att slå till. Det gäller oavsett om det handlar om kostymer som ”varit för stora” eller om minskade skolpengar; förändringarna får följder för hur kvaliteten kommer att se ut.

Oron sprider sig i organisationen när delningar av grupper tas bort eller när snacket börjar gå om att fly ifrån arbetsplatsen när inte tillräckligt stöd finns att få för det man vet att eleverna har laglig rätt till.

En kvalitativ undervisning, anpassad utifrån de förutsättningar man har som elev, har stöd i styrdokumenten.

Frustrationen som det innebär att veta vad som ska utföras när man inte har tillräckliga resurser för att lyckas kan vara olika stor hos olika personer. Den kan förstås också ta sig olika uttryck. Somliga blir drabbade personligt med svårigheter att sova eller att upprätthålla koncentration. Andra får ont i magen, blir deprimerade eller förbannade och talar om att sluta. Oavsett vilket sätt vi reagerar på behöver vi långsiktigt titta på vad som kan göras för att inte skolan gång efter annan ska hamna i besparingskarusellen. Det är människor vi arbetar med, alltså elever i form av barn, ungdomar eller vuxna och det är människor som är verktygen, alltså de förskollärare, lärare, fritidspedagoger, skolledare som utgör professionen med tillskott av övrig kringpersonal som också behövs.

Mitt i allt detta arbetas det både på arbetstagarsidan och hos arbetsgivaren med att försöka öka yrkets attraktivitet. Det är inte svårt att inse att det arbetet lätt kan bli ogjort om arbetsmiljövillkoren nu riskerar att försämras ytterligare. Sjuktalen är redan nu för höga. Frågan är om vi ens har råd att utsätta de viktiga rekryteringsansträngningarna för denna påfrestning?

Extra svårt att acceptera eller förstå är det förstås när orsakerna till åtstramning inte direkt beror på den egna förvaltningens agerande. Barn, ungdomar och elever utgör med rätta en väldigt stor del av det kommunala åtagandet. När upplägget med en lika stor procentuell fördelning av besparingarna nu leder till att en väldigt stor del av sparbetinget hamnar på just dessa grupper, blir det mycket viktigt att analysera vad följderna av det blir. Vilka arbetsmiljökonsekvenser leder situationen till? Mjuka värden, som undervisning kan betecknas som, är lika viktiga som hårda och konkreta investeringar men är inte lika lätta att snabbt påvisa effekterna av.

Dock vet vi att det kan stå ett samhälle väldigt dyrt att inte investera i de yngre generationerna. Man kan lätt skjuta kostnader på framtiden som senare kan slå tillbaka stenhårt i form av ökat lidande för individer som blir vårdberoende eller ökad kriminalitet i samhället med allt vad det för med sig. Lärarna är barnens viktigaste resurs. Glöm inte bort det.