Debatt Katrineholm är ett tydligt exempel i Sverige på att en enskild entreprenör också kan vara en samhällsbyggare. Jag tänker naturligtvis på affärsmannen August Kullberg som tillverkade jordbruksredskap, verkade som försäkringsagent och som bankombud i Katrineholm.

Kullberg kom även att bli stadens ledande politiker. Utöver detta skänkte han tomter, ordnade stadsplan, vattenledning, kyrkogård, kyrka, ålderdomshem och lindalléer på orten. 

 

Svensk historia är full av företagare som tagit samhällsansvar. Från 1600-talet fram till början av 1900 fanns landets mest utvecklade välfärdsinstitutioner på järnbruk runt om i landet. 

Under decennierna kring 1900 var det ofta entreprenörer – inte minst kvinnor – som tog initiativ till nya verksamheter inom vård, omsorg och utbildning. Under efterkrigstiden blev entreprenörer mindre synliga som samhälleliga stöttepelare. 

 

Jag konstaterar i "Entreprenörer som välfärdsbyggare"utgiven av Entreprenörskapsforum, att vi nu kan se entreprenörernas återkomst. Sedan 1990-talet har flera politiska reformer genomförts som har förbättrat villkoren för privata entreprenörer inom välfärdssektorn. 

I dag är de privata inslagen betydande inom förskolan (20 procent), grundskolan (15), gymnasieskolan (26), primärvården (35), hemtjänsten (18) och den personliga assistansen (76).

 

Den svenska välfärdsmodellen ställs mot samhällsproblem där offentliga insatser av allt fler bedöms som otillräckliga. För miljö och klimat, utanförskap eller den demografiska utvecklingen kan vi förvänta oss att entreprenörer blir alltmer synliga i rollen att utveckla välfärden. 

För att uppmuntra fler att göra insatser à la Kullberg kan noteras att skattelagstiftningen påverkar förmögenhetsbildningen och viljan att testamentera till allmännyttiga ändamål. Frånvaron av avdragsrätt för gåvor har verkat avhållande vad gäller donationer.

 

Under senare år har uppmärksamheten ökat kring företagares donationer till följd av förmögenheter som skapats under senare decenniers omstruktureringar i ekonomin. Donationer har även blivit mer socialt accepterade, kanske beroende på en positiv inställning till framgångsrika entreprenörer och på att de offentliga anslagen inte längre uppfattas som outtömliga.

Låt oss återuppta en gammal tradition och uppmuntra en renässans för entreprenöriellt välfärdsbygge i Sverige! 

 

Anders Johnson

Näringslivshistoriker