Vintern och våren var tuff för Linda och hennes familj. I december försattes aktiebolaget som maken Andreas byggt upp och var VD i i konkurs. I april fick han besvär med sitt hjärta, problemen fortsatte och i juni drabbades han av en infarkt.
– Jag och Andreas stod pall, men kände att barnen kom i kläm, så när hans läkare gav sitt medgivande bestämde vi oss för att ta alla sparpengar och åka på semester, berättar Linda.
I början av juli reste paret till Mallorca med tre av sina sex barn. De inkvarterade sig i huset som de hyrt i Alcudia och åkte sedan vidare i hyrbilen till stranden Playa de Muro.
På eftermiddagen bestämde sig familjen för att åka på en så kallad bananbåt, en bananformad gummiflotte som dras efter motorbåt.
Linda var pirrig när hon vadade ut till båten. Men hon trodde inte att hon skulle utsatta sig för något farligt. Hon hade fel. Båten välte i hög hastighet och nervöst skratt förvandlades till skrik i chock och panik.
– I efterhand fick vi veta att det ingick i färden att välta. Hade jag vetat det så hade vi aldrig åkt, säger Linda.
Wille, 14, och Egon, 7, klarade sig oskadda. Calle, 15, fick ett jack i huvudet och blödde mycket. Ännu värre var det för Linda, som skar upp halsen så att blodet sprutade.
– Gråt inte, då blöder du mer, uppmanade Andreas, som fruktade för hennes liv.
Simmande höll han hennes huvud ovanför vattenytan. Linda kunde inte prata, men var hela tiden vid medvetande. Krampaktigt höll hon delar av sina tänder i höger hand, men när hon såg att det bara var flisor lät hon dem försvinna i vattnet och valde att blunda.
– Jag kände hur demolerat mitt ansikte var, så jag stängde av allt jag kunde.
Linda och Andreas säger att arrangören saknade krisberedskap, beskriver räddningen som undermålig och onödigt tidskrävande.
– Det första dygnet efter olyckan var kaosartat, säger Andreas.
Hans son fördes till ett sjukhus, Linda till ett annat. Senare samma kväll fördes hon vidare till ett större sjukhus i Palma.
– Maktlösheten krashade mig. Jag var rädd för att själv braka ihop, men försökte att vara stark inför våra barn, säger Andreas.
Hans mamma och äldste son reste skyndsamt till Palma. De gav trygghet, tog hand om och reste tillbaka till Sverige med barnen, vilket gjorde att Andreas kunde fokusera helt på Linda.
Dagen efter olyckan opererades Linda under nära sex timmar. Hon vaknade först dagen därpå, när respiratorn kopplades ur.
Åtta dagar efter olyckan kunde Andreas och Linda med assistans av SOS International flyga tillbaka till Sverige.
Två veckor senare fyllde Linda 40 år.
– Min planerade 40-årsfest ställdes in. Men jag firade i alla fall födelsedagen med att dricka skumpa, säger Linda och fortsätter:
– Att laga mat är det bästa jag vet, det är mitt livselixir. Under två månader lagade jag mat till familjen och deltog i middagarna, men kunde själv inte äta det jag tilllagat. Det var det mentalt jobbigaste.
Vid olyckan fick Linda svåra käkfrakturer. Hon oroade sig länge för att hennes ansikte inte skulle bli återställt, men nu är spåren efter olyckan inte längre så synliga. Hon har återfått känseln på hakan, där plattor skruvades fast. Hörseln skadades inte, trots att käkbenet stack ur genom vänstra örat. Stygnen på insidan av kinden har läkt. Käkarna har med hjälp av krokar och ståltrådar hittat rätt läge och de vassa tänderna har fått temporära lagningar.
Tolv–tretton tänder ska framöver – när Lindas käke är stark nog – lagas permanent.
– I dag tycker jag att jag mår bra. Jag har bearbetat olyckan mentalt, genom att prata mycket med min stora familj.Jag får nog leva med lite smärta, men jag överlevde. Jag var en hårsmån från döden. Hade snittet varit två centimeter hitåt så hade luftstrupen gått, säger hon och pekar på ärret under hakan.
Nu ser Linda framåt. Hon driver eget företag inom digitala produktioner, men har planer på att sadla om. Därför bygger hon och Andreas just nu en blivande smörgåsbod utanför det röda trähuset.
– Vi vill bo här i Vrena. Det är vårt paradis där vi får lugn och ro. Smörgåsboden blir en verksamhet vid sidan om våra nuvarande jobb, för att det är roligt!