Det var ett laddat VVK, stärkt av flera jämna matcher mot seriesuveränen Falkenberg, som radade upp sig mot det namnkunniga laget. Bortalaget visade direkt, anförda av sin stjärnduo, högerspikern Linus Tholse och amerikanen och vänsterspikern Jordan Varee, var skåpet skulle stå.
Men det var ändå förhållandevis många dueller som blev publikfriande och det som fällde avgörandet många gånger var gästernas mycket framgångsrika försvarsspel som ställdes mot VVK:s fantastiske avslutare Mark Burik.
Men, det ska sägas, i den här matchen blev han avlastad många gånger av den andre amerikanen, Michael Dye, som gjorde en av sina absolut bästa matcher i VVK-tröjan.
Första set blev oerhört dramatiskt och vid 24–23 hade VVK setboll. Den lyckades man dock inte vinna och Falkenberg kunde efter mycket dramatik vinna setet med 28–26. Och ser man tillbaka i anteckningarna så var det faktiskt enda gången i matchen som VVK hade ledningen i något av de tre seten.
De två efterföljande seten förlorades med 19–25, 19–25 och det var inte så mycket att säga om. Gästerna var helt enkelt en storlek större, både till formatet och i kvalitet. Ja, till och med bänken Falkenberg förfogar över var överlägsen hemmalaget.
— De är mycket bra, men jag ser ändå att det är många små detaljer som gör att vi inte har en riktig chans i dag. Om vi kunde minimera ett misstag per spelare och set, så är vi i närheten av dem. Men vi är inte färdiga som lag ännu. Det här är ju första året av tre som jag vill bygga det här laget, analyserade en inte alltför besviken spelande tränare Mark Burik efter matchen.
Michael Dye var förvisso väldigt mycket bättre än han varit tidigare, men man kan inte undgå att imponeras av den fantastiske avslutaren och servaren Mark Burik. Det är skön konst att se honom hänga i luften, som vore han viktlös, och sedan avsluta med en rykande smash.
En som fick känna på kraften var Falkenbergs Johan Eriksson med förflutet i VVK. I en av matchens allra första bollar avslutade Mark Burik med en rackarrökare som tog rakt i bringan på Eriksson och därmed var nivån satt för den här matchen. Men det var bara glada miner mellan spelarna, inga hard feelings alls.