Elva KVK-spelare bildar en ring vid Djulöbadets beachvolleybollplan.
– Okej, tjejer. Tanken är att vi ska köra styrka och kondition de närmaste två veckorna, säger KVK:s tränare Daiva Simokaitiene.
– Men eftersom det är första träningen och jag inte vet hur alla ligger till gällande kondition så får ni reglera nivån själva under övningarna.
När träningspasset sätter igång är det fokus på styrka men också uthållighet. Spelarna får gå ner i planka, hålla vikter över huvudet och köra på med situps och armhävningar.
– Det är en bra känsla i gruppen. Vi hade kickoff tillsammans förra veckan och stämningen var riktigt bra, säger Daiva Simokaitiene och fortsätter:
– Jag är nöjd med truppen. Sedan finns det en del frågetecken. Vi letar fortfarande efter en passare och kanske även en spiker.
Aida Rejzovic, som har valt att återvända till KVK efter spel i Tyskland, är noga med att poängtera att de höga förväntningarna inför säsongen inte behöver betyda något jobbigt och svårt.
– Vi sätter pressen på oss själva. Det spelar ingen roll om vi tar in tolv landslagsspelare om vi inte fungerar som ett lag. Men det märks att alla vill åt SM-guldet.
Resa som proffs i Tyskland skiljer sig en del från livet som spelare i KVK.
– I Tyskland är det ditt jobb. Du går dit varje dag och sedan går du hem. Det handlar inte lika mycket om teamkänslan. Du får inte samma stöd där utan får genomgå mycket själv, säger hon och berättar att publiktrycket var stort på hemmamatcherna.
– När det var två timmar kvar innan match var det kö utanför arenan.
För hennes landslagskollega Andrea Jacobsson, som kommer från franska ligan, är Katrineholm en ny upplevelse. I alla fall när hon inte befinner sig i Duveholmshallen.
– Jag har varit med i två finaler mot Katrineholm och förlorat båda. Senast jag tog SM-guld var när jag var 19 år. Så jag är ganska sugen på den medaljen nu.
Både Aida Rejzovic och Andrea Jacobsson är värvade som två nyckelspelare i KVK. Deras rutin från landslaget, där de båda är äldst i laget, ska ge KVK en skjuts framåt.
– När jag var ute på första landslagsresan minns jag att jag bara gick runt och tittade på allting annat. Publiken. Bänken. Arenan. Jag la fokus på helt fel saker. I dag har jag lärt mig att lägga fokus på det som är viktigt. Själva spelet och matchen, säger Aida Rejzovic.