Ragnar Mollberg, 82, är en av de äldre i Vingåkers kommun som inte använder internet. Den information som kommunen lägger ut på sin hemsida går han därmed miste om.
Han har inte heller hjälp av hemtjänsten och kan därför inte heller få någon information från kommunen den vägen.
– De når inte ut med sina budskap. På den punkten är jag inte nöjd, säger han.
Ragnar Mollberg ser på tv regelbundet, så myndigheternas instruktioner att äldre och andra personer i riskgrupper ska hålla sig hemma och inte träffa snuviga barnbarn har han nåtts av. Men kommunens beslut är det sämre med, tycker han.
Han brukar gå till Humlegårdens restaurang och äta om dagarna. Men nu är restaurangen stängd.
– Jag fick veta det muntligt när jag gick dit, berättar han.
Det har också satts upp ett anslag på dörren till restaurangen.
– Men det satt på insidan av dörren och gick inte att läsa för gäster som kom utifrån. Då möttes man bara av en låst dörr och ingen personal att fråga, berättar han.
En annan dag nyligen tänkte han gå för att hälsa på en bekant som bor på Ekgården.
– Då blev jag stoppad av personal som sa att de hade besöksförbud. Och jag har den största respekt för det. Men då ska de gå ut och meddela det klart och tydligt, menar han.
Ragnar Mollberg har en dator, men använder den mycket sällan.
– Jag hatar den här moderna tekniken för folk kan ju inte se varandra i ögonen längre, och det blir så mycket som ramlar mellan stolarna, tycker han.
Han blir också provocerad när det kommer utskick i brevlådan där det bara står e-postadresser som enda kontaktväg.
– Man känner sig lite utanför. Det tas för givet att man ska ha den här nya tekniken. Men många äldre har inte ens en dator. Hur ska de få sin information? undrar han.
Kommunens säkerhetsstrateg Hanna Mehaj har via pensionärsföreningen varit i kontakt med äldre personer i Vingåker för att efterfråga deras informationsbehov i den nya krissituation som råder.
– De berättade att de lyssnar på lokalradion och tittar på tv, berättar hon.
Från dem fick kommunen ingen signal om något ytterligare informationsbehov.
– Men de lokala beslut som vi fattar i kommunen och som berör äldre borde vi förstås delge de äldre skriftligt, säger Hanna Mehaj och medger att det är något som de inte tänkt på tidigare.
– Det var bra, det tar jag till mig, säger hon.