Det är en ganska gles skara som infunnit sig till gudstjänst i Österåkers kyrka den här söndagen. Men gudstjänst firas, även i coronatider. Och i dag leds den av Per Skogfeldt, som sedan den 20 februari är diakon i Västra Vingåkers och Österåkers församlingar.
– Diakoner får ha gudstjänster, det tycker jag är väldigt roligt, säger han efteråt.
Att det skulle bli ett liv i kyrkans tjänst var långtifrån självklart för den unge Per Skogfeldt, och inget han hade med sig från sin uppväxt. Visserligen fanns en "dragning till kyrkorummet", som han säger, och i samband med att ett av hans barn skulle döpas började han gå i kyrkan. Men det var först på väg hem från en gudstjänst i Östra Vingåkers kyrka som han hade vad han själv beskriver som en gudsupplevelse. Efter det började han engagera sig i kyrkan, arbetade länge som ungdomsledare och utbildade sig så småningom till diakon.
Per Skogfeldt har arbetat som diakon i Katrineholmsbygdens församling, i Klara kyrka i Stockholm, i Norrköping och vid svenska Sjömanskyrkan i London.
Dessförinnan hade han studerat, bland annat litteraturvetenskap och sociologi, och provat på många olika jobb, som städare, inom barnomsorgen, på Katrineholms-Kuriren, som korrekturläsare på förlag och hållit på med teater. Intresset för det kreativa och kultur återspeglas även i att han spelat och spelar i flera olika band.
Att han valde att bli just diakon tror han beror på att han har ett genuint intresse för andra människor och lätt för att få kontakt med folk, något han menar att han ärvt av sin mor, som alltid brukade komma i samspråk med "udda existenser". Så var det även för Per, redan i unga år. Folk kom fram till honom för att prata.
– Jag är nyfiken på människor, och tar ögonkontakt med dem. För den som är marginaliserad kan det vare en inbjudan till att börja prata.
I sitt dagliga arbete som diakon möter han människor som befinner sig i nöd på olika sätt. Visst kan det vara ett tungt jobb, men det är samtidigt givande.
– Det är ändå en ynnest att få peka på hopp, säger Per Skogfeldt.
Men det gäller att kunna ta del av och bry sig om människors bekymmer, utan att själv överväldigas och gå och älta det svåra.
– Det är en svår konst att hitta den balansen, att inte bli för involverad, medger han.
Per Skogfeldt lyfter också fram hur bra det känns att träffa människor på ett ärligt sätt och på en jämlik nivå.
– Jag tycker om att möta människor där masken har fallit, där man inte låtsas att man har koll, människor som kanske inte har så mycket prestige att bevaka.
Ekonomiska bekymmer är ett vanligt problem bland dem som vänder sig till honom som diakon. Möjligheten att hjälpa med pengar är begränsade, och något som samhällets skyddsnät egentligen bör klara, menar Skogfeldt.
– Men en del faller mellan stolarna, konstaterar han.
Som diakon kan han stötta vid besök hos socialtjänsten, eller hos Migrationsverket. Många flyktingar har sökt sig till kyrkan och till Per Skogfeldt, framför allt efter flyktingvågen 2015.
Just nu märks även coronakrisen och oron inför den, när människor permitterats, riskerar att bli arbetslösa eller kanske har mist en anhörig. Bekymmer kan drabba alla, småsaker kan avgöra vilken vändning livet tar, konstaterar Per Skogfeldt.
– Jag tänker alltid att "det kunde vara jag".