Varje vecka träffas en grupp kvinnor med olika bakgrund på Apoteksgatan för att lära sig cykla. De studerar alla svenska på SFI.
– Alla behöver lära sig cykla i Sverige, säger Dhuha Mohammed Shalash Al-Kinani, en av deltagarna.
Det är tredje gången som cykelkursen anordnas, och det är Studiefrämjandet och Vingåkers kommun som står bakom.
Det är sju kvinnor som deltar, och trots att det bara är andra kurstillfället är det redan flera som lärt sig tekniken.
– En del lär sig efter en gång. Andra lär sig inte efter åtta gånger. Om man tar fart är det lättare att hålla balansen. Om man är försiktig och cyklar långsamt är det svårare att lära sig, säger Cornelis van der Meulen, som leder kursen.
Kvinnorna får börja med att cykla med låg sadel och utan pedaler, och ta sig fram med hjälp av fötterna för att lära sig hitta balansen.
– Det roligaste är att se hur stolta de blir när de plötsligt lärt sig cykla, säger han.
Tidigare har kursen vänt sig till asylsökande.
– Då var det svårt med kommunikationen. Vi förstod inte varandra, säger han.
Men nu fungerar det mycket bättre.
– Sedan pratar de med mig om andra saker, och jag med dem, så det blir en typ av integration. Jag uppskattar verkligen det, säger Cornelis van der Meulen.
Att deltagarna trivs på kursen är inte att ta miste på.
– Det är jätteroligt, säger flera av kvinnorna.
Men det är inte för nöjes skull som de vill lära sig cykla. När de klarat kursen får de ett intyg, som de sedan kan använda när de söker jobb.
– Jag vill jobba i hemtjänsten i framtiden. Jag har sökt jobb, men de säger, om du inte kan cykla, så tyvärr, berättar Zynab Khlil Hamid, som också pluggar körkortsteori.
I Sudan, där hon kommer ifrån, är det bara män och pojkar som cyklar. Men hon tycker det går bra att lära sig.
– Jag känner mig glad när jag cyklar och är aktiv. Men efteråt gör det ont i kroppen, säger hon.
Dhuha Muhammed Shalash Al-Kinani är advokat från Irak. Hennes man är kvar i hemlandet och hon är ensam i Sverige med fem barn.
– Det är bra när man kan cykla till affären, säger hon.
Hon lärde sig cykla som barn, då hennes pappa köpte en cykel till henne. Men sedan femtonårsåldern har hon inte suttit på en cykel.
– Men nu känner jag samma frihet, och frisk luft, säger hon.
Hon har också en till i familjen som är glad att hon lär sig cykla.
– Min dotter säger att hon vill cykla med mig, säger hon.
