50 år som blodgivare – det betyder att Jan Ridell från Vingåker frivilligt lagt sig på den där britsen på blodcentralen och fått en nål i armen ungefär 200 gånger.
Vid varje tillfälle lämnar han 4,5 deciliter blod. Som man får han komma hit fyra gånger om året, och vad han minns, så har han inte missat många tillfällen, om ens något. Det skulle innebära att han lämnat upp emot 90 liter blod vid det här laget. Och han har inga planer på att sluta.
– Man får ju en hälsokontroll samtidigt, säger han.
Att han varit blodgivare i 50 år innebär också att han varit vid god hälsa lika länge, eftersom man måste vara frisk för att få lämna blod.
Det var sedan brodern blivit blodgivare som Jan Ridell också bestämde sig för att bli det. Och för honom har det blivit en naturlig sak att hjälpa till med det man kan.
– Jag stöttar Rosa bandet och Mustaschkampen och jag brukar ge bidrag till Cancerfonden, berättar han.
Som Vingåkersbo måste han ta sig till blodcentralen i Katrineholm varje gång det är dags att lämna blod.
Vid det här laget kan han rutinerna på blodcentralen. Han anmäler sig i receptionen och får sedan ta plats i stolen. En sköterska sätter nålen i armen och får ligga på britsen medan blodet rinner ner i en påse.
Blodet delas sedan upp i röda blodkroppar och blodplasma.
– Så man hjälper två andra personer varje gång man lämnar blod, förklarar Natasha Högberg, biomedicinsk analytiker.
Efteråt blir han omplåstrad och får hålla armen högt en stund för att hjälpa till att stoppa upp blodflödet.
Han avslutar besöket med lite fika, innan han får sin belöning och tackar för sig för den här gången.
De första åren som blodgivare fick han en liten ersättning varje gång.
– Sedan blev det presentkort, och nu får jag några lotter, berättar han.
När man lämnat blod hundra gånger belönas man också med en guldnål som man kan bära på rockslaget. Den har Jan Ridell fått för länge sedan.
– Vi borde ju ha en platinanål också, eller en diamantnål, säger Natasha Högberg.
Varje gång som hans blod kommer till användning får han ett sms som berättar det.
– Man får inte veta till vad, bara att det har använts, förklarar han.
Jan Ridell vill gärna uppmuntra fler att bli blodgivare. Och själv har han inte tänkt sluta än på ett tag.
– Det blir väl när hälsan sätter stopp. Men jag fortsätter så länge jag får, säger han.