För Annalena Geiron Widén var det en inre kallelse som ryckte och drog i henne – precis som den gjorde när hon först kom till Vingåker för mer än 13 år sedan.
Hon hade arbetat i skolans värld i 15 år, som ämneslärare och skolledare och hade egentligen allt.
– Då drog det i mig som sjutton. Och jag började be om en tjänst som jag kunde söka. Då dök det upp en tjänst som "glad prick" i kyrkan här i Vingåker. Och den glada pricken fanns här, berättar hon.
Så småningom sökte hon och blev antagen till diakonutbildningen och efter den fortsatte hon arbetet i Vingåkers församling, i den rollen.
En vanlig vecka – om man nu kan tala om sådana i hennes jobb – har hon många enskilda samtal och hembesök.
– Det kan vara samtal om trosfrågor, men också om livet och det som är tufft. Det kan vara någon som har ett svårt möte på sjukhuset, eller ett förhör hos polisen. Då kan jag följa med, berättar hon.
Det som blivit hennes hjärtefråga i församlingsarbetet har varit sinnesrogudstjänsterna, som hon haft ansvar för sedan 2008. I början lockade de ett 20-tal personer. I dag kommer det mellan 150 och 200 personer varje gång.
– Det är sällan man vet i förväg vilka som ska bli ens hjärtefrågor. Jag hade ingen erfarenhet av arbete med missbruk innan jag kom hit, berättar hon.
Annalena Geiron Widén fick uppdraget att utveckla sinnesrogudstjänsterna. Och så småningom antog de den form de har än i dag, där kontinuiteten är det allra viktigaste.
– Har man precis kommit under behandling och abstinensen river i en, så är det bra att veta vem man får möta när man kommer hit, säger hon.
Sinnesrogudstjänsterna inleds med en fikastund för alla som vill. Under själva gudstjänsten är sedan musiken en viktig del.
– Och det brukar vara musik med lite annan karaktär. Det kan vara rock och hiphop, förklarar hon.
Predikan är alltid på något sätt kopplad till tolvstegsprogrammet, som är den behandlingsmetod som används på Vårnäs. Gudstjänsterna är en del av behandlingen.
– Många fortsätter sedan att komma hit även efter behandlingen, berättar hon.
Annalena Geiron Widén har mött stor uppskattning under sin tid i Vingåker, inte minst för sina sinnesrogudstjänster.
Under en besvärlig period blev hon också utsatt för hot. Men det har inte haft någon inverkan på hennes beslut att gå vidare.
– Jag är glad att den här personen får hjälp nu. Jag tänker att det är det bästa för alla, säger hon.
Att vara diakon innebär att orka vara där ingen annan finns. Därför är det inte ovanligt att diakoner utsätts för hot.
– Man arbetar med människor i svåra situationer, och ibland finns missbruk och kriminalitet med i bilden. Är du portad från soc och vårdcentralen – vart ska du då ta vägen med din frustration? Som diakon måste man ha en trygghet i sig själv och inte vara så lätt att stjälpa, förklarar hon.
Den 17 februari början hon sin nya tjänst i Kumla, som diakon med strategisk inriktning.
Men hon fortsätter arbeta kvar i Vingåker ända fram tills dess.
– Jag hade kunnat sluta tidigare, men jag vill hinna göra en bra avrundning för alla, säger hon.
Hon är hoppfull om att sinnesrogudstjänsterna kommer att hitta sin väg vidare även framöver.
– Engagemanget och gemenskapen är så stark. Det är nog den som jag kommer att sakna mest, säger hon.