Nu har rättssamhället sagt sitt om mordet i Vingåker, den 29 december i fjol. I dagarna kom besked från Högsta domstolen, HD, att man inte beviljar prövningstillstånd för den man, som dömts till livstids fängelse och livstids utvisning för mordet på sin fru.
Mannen, som är i 55-årsåldern, ringde själv 112 flera gånger under mordnatten. Han pratade osammanhängande om sin fru, om blod och om död. Polisen kom till lägenheten och hittade den döda kvinnan på köksgolvet, med mycket omfattande skador. Även mannen låg på köksgolvet, men greps och anhölls och har suttit frihetsberövad sedan dess. Han har också genomgått en rättspsykiatrisk undersökning.
Mannen menade i rätten att några andra personer följt hans fru hem efter att hon varit ute. Hon skulle redan då ha varit livshotande skadad, antingen skadad av personerna som följde med henne hem eller av någon olycka. Teorin att hon kunde ha ramlat i trappan fördes fram. Men tingsrätten ansåg att bevisen mot mannen var överväldigande och dömde honom i juni till livstids fängelse. Han hade även tidigare misshandlat henne vid flera tillfällen. Mannen överklagade domen till Svea hovrätt, som gick på tingsrättens linje och slog fast livstidsdomen. Med HD:s nekade prövningstillstånd vinner hovrättsdomen laga kraft och mannen kommer att tillbringa många år i fängelse.
Kammaråklagare My Lindholm vid åklagarkammaren i Nyköping, som haft hand om hela ärendet, är inte förvånad över HD:s beslut:
– Det här är ett mål som bara handlar om bevisfrågor. Det var inte intressant för HD att ta upp det. HD tar bara upp väldigt specifika fall, där man behöver ge vägledning åt underrätterna.
Att driva en mordutredning sker inte varje dag, konstaterar hon.
– Det är ju ett brott som är speciellt. Det är inte varje dag man hanterar mord, tack och lov. Men jag är nöjd med polisens arbete och jag är nöjd med domen. Om man mördar sin hustru är det självklart att man ska ha livstid och det har domstolen också tyckt.
Även åklagare, som kanske är mer vana vid våld och brott, blir berörda, säger hon.
– Ja, man blir berörd av tragiska livsöden. Kvinnan som mördades var omtyckt av många och fredlig i sättet. Det är högst rättvist med livstidsdomen, säger My Lindholm.