Efter skjutningen: "För lätt att gå under radarn"

En halv miljon svenskar har vapenlicens.
En av dem är jägaren Jonas Andersson i Vingåker.
Han är inte förvånad över den pågående diskussionen om jaktvapen – men anser att problemet snarare är människor med psykiska problem som inte fångas upp av vården.

Efter skjutningen i Örebro höjs röster om att förbjuda halvautomatiska vapen. Jägaren Jonas Andersson i Vingåker är inte förvånad över att fokus hamnat på vapnen, men tror att andra problem ligger bakom än jaktvapen.

Efter skjutningen i Örebro höjs röster om att förbjuda halvautomatiska vapen. Jägaren Jonas Andersson i Vingåker är inte förvånad över att fokus hamnat på vapnen, men tror att andra problem ligger bakom än jaktvapen.

Foto: Peter Alexis, arkiv

Vingåker2025-02-18 19:49

Jonas Andersson i Vingåker är aktiv jägare. Han är inte förvånad över att fokus hamnat på jaktvapen, särskilt halvautomatiska sådana, efter skjutningen i Örebro, där massmördaren använt just ett halvautomatiskt jaktvapen. 

– Det är inte konstigt att fokus hamnat där, när han hade jaktvapen med licens. Det finns kanske många som inte skulle ha sitt jaktvapen kvar? Men det är inte vapnet i sig som är farligt, det är den som håller i det. Det är vården som skulle behöva fånga upp och hantera dem som mår psykiskt dåligt, säger han. 

Han uppfattar att det är lätt, kanske för lätt, att gå under radarn om man mår psykiskt dåligt. Söker man inte vård för sitt psykiska tillstånd är det ingen som vet och ingen som kan rapportera att man inte bör ha vapenlicensen kvar. Han drar paralleller till körkort, där det ofta, när en 90-plussare orsakat en trafikolycka, talas om att de äldsta förarna borde kontrolleras noggrannare, för att få ha körkortet kvar. Men om inte 90-plussaren söker vård för exempelvis dålig syn är det ingen som vet att körkortet borde återkallas. 

undefined
Efter skjutningen i Örebro höjs röster om att förbjuda halvautomatiska vapen. Jägaren Jonas Andersson i Vingåker är inte förvånad över att fokus hamnat på vapnen, men tror att andra problem ligger bakom än jaktvapen.

Ute i jaktlagen, säger Jonas Andersson, förekommer social kontroll. Han har själv varit med om att jaktlaget kontaktade familjen till en medlem som började agera förvirrat på grund av sjukdom och som därefter slutade jaga. 

Han håller inte med om bilden i media, om att det skulle vara lätt att få jaktlicens. 

– Det är inte bara att skicka in ansökan och tro att den ramlar igenom direkt. Varenda person granskas noga, säger han. 

Han tror inte att jaktvapen förekommer särskilt ofta i exempelvis kriminella kretsar, utan att det där snarare används tidigare militära vapen från olika krig och konflikter i världen. 

– Nej, det tror jag är en myt att gängen skulle ha jaktvapen. Det kanske var så fram till 1970, när avsågade hagelgevär användes ibland. Men jaktvapen är för stora och för långsamma idag. Det är väl då frågan om de halvautomatiska jaktvapnen kommer upp. 

Däremot är det få kontroller från myndighetshåll när man väl har licensen, konstaterar han. 

– Det står i pappren när man söker licens att polisen gör stickprover för att kontrollera hur man förvarar vapnen. Jag känner ingen som haft någon sådan kontroll. Det vore ju inget konstigt om polisen ville kontrollera det. 

Jonas Andersson tycker också att det finns behov av de halvautomatiska jaktvapnen, som direkt efter skjutningen i Örebro föreslogs att förbjudas i jaktsammanhang. 

– Det är många jägare som på grund av olika handikapp inte kan repetera, som man gör när man laddar om en vanlig studsare. Jag känner flera som behöver ha ett vapen som gör det där momentet åt dem och för dem är det otroligt värdefullt att kunna fortsätta jaga. 

Efter masskjutningen i Örebro har polisen fått många frågor om hur det egentligen fungerar med vapenlicenser. Vilka får licens, men kanske framför allt: hur kontrolleras om den som har licens fortsätter vara lämplig att ha kvar den?

Enligt en artikel i tidningen Jakt & Jägare har omkring en halv miljon svenskar vapenlicens. Bara "ansvarskännande" personer ska ha skjutvapen, personer som uppfyller krav på laglydnad, omdöme och pålitlighet, enligt vapenlagen.

När personen redan har licensen är polismyndigheten, som själv saknar medicinsk kompetens, beroende av information från läkare, för att veta om vapeninnehavaren förändrats, från ansvarskännande och lämplig till mindre lämplig. 

Läkare har inte bara möjlighet att anmäla, om deras patient är olämplig, utan har skyldighet att göra det, betonar Mathias Rutegård, vid polisens nationella mediecenter. 

– Det är inte helt ovanligt att Polismyndigheten uppmärksammar att medicinskt olämpliga vapeninnehavare varit föremål för sjukvård, utan att någon anmälan från läkare inkommit. 

Anhöriga har inte skyldighet att anmäla om deras vapenlicensierade familjemedlem har psykiska besvär, men det finns inget som hindrar det, konstaterar Rutegård. 

– Den som har kännedom om en vapeninnehavare som upplevs olämplig kan alltid underrätta polisen.

Vad granskar polisen?

När ansökan om vapenlicens kommer in ska polisen göra en bedömning av personens lämplighet utifrån uppgifter i olika register, som misstankeregistret, belastningsregistret, Lob-registret, där personer som omhändertagits för berusning hamnar, samt polisens allmänna spaningsregister. 

Polisens allmänna diarium samt ärendehanteringssystem kontrolleras också, samt om det finns något pågående ärende där man återkallat vapen som personen redan har, eller om läkare anmält personen. 

Källa: Mathias Rutegård vid polisens nationella mediecenter

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!