Till Dammsdals skola i Vingåker kommer elever med olika diagnoser inom autismspektrumet. De kommer från hela landet och bor också på skolan. 

Det är en hel del saker som gör Dammsdals skolmiljö unik. 

– En klass består av fyra elever, och varje elev har ett eget arbetsrum. Klassen har också ett gemensamt rum, berättar Lina Lindblom, lärare, som nu specialiserar sig för att arbeta inom elevhälsan.  

Eleverna har ingen gemensam matsal, utan äter på sina boenden, och alla har inte rast samtidigt. 

För de flesta av de här eleverna hjälper det när tillvaron blir tydlig. För många är det också till hjälp att sortera bort alltför många intryck. Därför finns ljuddämpande inredning i vissa klassrum. Elevernas arbetsrum har fönster som sitter högt, för att de inte ska behöva störas av vad som sker utanför. 

– Det som är unikt för Dammsdal är också att det är ett helhetskoncept. Det är ett lärande dygnet runt, säger Stefan Lampa. 

Han beskriver lärarjobbet på Dammsdalsskolan som pedagogisk akrobatik. Det handlar om att vara flexibel och snabbt kunna ställa om, utifrån elevernas behov. 

Dammsdalsskolan har sin upprinnelse i den skola som från 30-talet och framåt fanns på slottet, för det som man då benämnde "sinnesslöa" pojkar. 

På 1960-talet byggdes Dammsdal som skola för barn med särskilda behov, och på 90-talet bestämde man sig för att inrikta sig på barn och unga med diagnoser inom autismspektrumet. 

 Då inleddes också samarbete med internationellt namnkunniga pedagoger som specialiserat sig på att möta de här barnens behov. 

– Innan dess fanns ingen tydlig riktning, säger Stefan Lampa, lärare för de lite äldre eleverna. 

– Man gjorde det man trodde var rätt, säger Lina. 

Skolan har ett högt tryck av sökande. 

– Vi kan inte ta emot alla som önskar en plats hos oss. Vi har kö, säger Charlotta Widerberg, verksamhetschef. 

På senare år har tonvikten hamnat mer på elever med högfungerande autism. En annan skillnad mot tidigare är att de inte stannar lika många år som tidigare. Förut kunde de gå på skolan i upp till sju år, men i dag är det oftast kortare tid. Men det beror också på vid vilken ålder de kommer till skolan. 

– Kommunerna blir långsamt bättre på att ta hand om de här eleverna, men det är stor skillnad mellan olika kommuner, säger Stefan. 

Skolan tar in elever i åldrarna 12-21 år. Men många får sina diagnoser tidigt. 

–  Nu ser vi att det är elever som 10-11 år som man vill ha in. Det är nytt. Men det är en stor sak att bo hemifrån när man är så ung, säger Charlotta. 

De flesta elever har varit med om en hel del innan de kommer till Dammsdal. 

– Många har varit hemma länge. De har kanske prövat både att gå i vanlig skola och i mindre undervisningsgrupp, säger Lina. 

– Ofta har de gått igenom misslyckande efter misslyckande. Det första vi får göra är att se till att det blir roligt, och att förändra deras bild av vad skolan kan vara. Vi får också jobba mycket med att bygga upp självkänsla och självförtroende, säger han. 

– Vi får vara med om resor här. På skolavslutningen är inte ett öga torrt. En elev som varit hemma i tre år innan den kom till oss kan stå vid mikrofonen. En elev som först inte velat komma ur sin luva kan något år senare stå på scenen och blomma. Och vi får vara en liten kugge i deras framgång, säger Charlotta Widerberg.