Tvillingsystrarna Nina och Vera Tsutsura, 14 år, spelar trumpet respektive trombon och har nyligen antagits till Katrineholms musikkår.
Tvillingarna Nina och Vera Tsutsura har inte tvingats att ägna sig åt musik, påstår de. Men deras pappa är musiklärare och det har alltid funnits allehanda instrument hemma.
– Det har aldrig varit ett tvång. Det måste alltid vara att man själv väljer det, och vi har insett att det är jätteroligt. Vi började med fiol när vi var sju, innan dess har vi väl kunnat några ackord på piano och gitarr, säger Nina, som om det vore det mest naturliga i världen.
– Det lät rätt illa i början, men vi gick ändå i fem år, lägger Vera till.
När de gick i trean, och intressena annars mest bestod av att rida eller leka med slime, började Nina med trumpet och Vera med trombon. Länge innebar det någon lektion i veckan med kulturskolans orkester. Men så småningom insåg de båda att de var redo att ta nästa steg.
– Vi började väl spela mer professionellt för tre-fyra år sen, säger Nina.
– Det är så otroligt kul att utvecklas på sitt instrument och se skillnaden, säger Vera.
– Sen vi började i musikkåren i julas känner jag att det har varit en stor förändring, säger Nina.
Tillsammans med två skolkompisar blev de tidigare i år antagna till Katrineholms musikkår där de nu är de yngsta medlemmarna. Efter det har de hunnit marschera både på första maj och nationaldagsfirandet i Stadsparken.
– Att spela live är det bästa, och det är jätteroligt att marschera. Att gå till slagen av bastrummorna och känna marschmusiken i hela kroppen, det är en sån häftig känsla, säger Nina.
Jag undrar om det inte är svårt att spela medan man går.
– När man marscherar måste man lära sig vissa saker utantill, man kan inte bara gå och stirra i noterna, förklarar Nina.
– Jag har tappat noter medan vi gick, och tappat draget till trombonen, erkänner Vera.
– Och man har ju gått ur takt någon gång. Men i början övertänker man allt och bara tänker på att gå rätt. När man är nervös kan tonerna bli lite skakiga också, säger Nina.
Tvillingsystrarna Vera och Nina Tsutsura spelar trombon respektive trumpet och har nyligen antagits till Katrineholms musikkår.
Har ni någon blåsare ni ser upp till?
– Vår blåslärare Karin Sköld! Jag har alltid tyckt att hon är en stor förebild. Hon är jätteduktig på att spela och bra på att peppa. Hon vill att vi ska vara intresserade och är entusiastisk i allt vi gör. Hon vill att vi ska komma framåt och utvecklas, säger Nina direkt.
– Samma här, och Lars-Inge och Fredrik i musikkåren, lägger Vera till.
– Ja, när de gör sina solon sitter man bara där och njuter, svarar Nina.
Vad ger musiken er?
– Det är så mycket känslor inblandade i det. Jag tycker att det ger lugn och ro, man blir avkopplad efter en stressig vecka, säger Nina.
– Det är avkopplande, men det är också kul – kul att utvecklas och kul att träffa andra som spelar, säger Vera.
"I början får man göra sitt bästa. Man kanske inte kan spela allt det svåra, men man kommer nånstans hela tiden. Och det finns inte något krav på att vi ska kunna allt på en gång, vi ska bara göra vårt bästa", säger Nina Tsutsura, till höger, om att spela i Katrineholms musikkår.
Under de senaste decennierna har det återkommande hörts varningar från musikvärlden om att allt färre spelar blåsinstrument. Det är något Nina och Vera också har märkt av.
– Ja, det märks verkligen. Är man i en orkester blir man nog lite desperat för att den ska kunna leva vidare. Blåsmusik är en gammal tradition och nu vill man väl hellre sitta hemma och lyssna på rap eller spela i rockband, säger Nina.
– De i musikkåren är väldigt tacksamma för oss, det märks tydligt. Och vi är tacksamma över att vara med, säger Vera.
– Jag trodde inte heller att det var så kul med trumpet när jag var barn, men nu lyssnar jag mycket på jazz och klassiskt. Och att vara med i en orkester är en helt annan upplevelse. Det är inte lika kul att sitta hemma och spela själv, säger Nina.
Katrineholms musikkår uppträdde i vanlig ordning i Stadsparken under nationaldagsfirandet.
I höst börjar de i nian på Slottsskolan i Vingåker och efter det planerar de att söka in till det estetiska programmets spetsutbildning i musik på De Geergymnasiet i Norrköping. Där får man lite extra tid för sitt instrument.
Hjälper det er musikaliskt att ni är tvillingar?
– Eftersom vi båda spelar brass gör det att vi kan öva ihop, och det har hjälpt jättemycket att vi har varandra som stöd när man är lite nervös. Nån av oss kan säga "jag ska öva det här, vill du vara med?". Då är det en lyx att ha en tvillingsyrra hemma, säger Nina.
– Vi är väldigt samspelta och kan spela mycket duetter tillsammans. Och vi har väldigt lika intressen, som orkester och hästar, säger Vera.
– Det är ju jättekul att ha en bästa vän som gör samma sak, jag ser henne inte bara som ett syskon: det är ju min vän, säger Nina.