Ola och Carina Maineborn tillsammans med barnen Noel, Liam och Felix. "Huset blev nästan bättre än vad jag hade tänkt mig", säger Carina.
Carina Maineborn beskriver hur hon fick gåshud och blev tårögd när snickarna rullade in framför hennes hus på kristi himmelfärds dag. I ett och ett halvt år har familjen kämpat med att bygga sitt drömhus. En resa som varit allt annat än spikrak.
– Jag kände en enorm glädje, särskilt för Carina. Då slapp jag ha dåligt samvete för att hon gör precis allt, säger Ola Maineborn.
Sedan 2009 har han lidit av sjukdomen ME/CFS, en neurologisk sjukdom som gör att han behöver hushålla med sin energi för att orka med sitt jobb. Det innebär att Carina Maineborn har fått ta allt ansvar för familjen. Med tre barn: Felix, 8, Noel, 10 och Liam, 12, finns det gott om vardagsbestyr, samtidigt som Carina driver eget företag som fysioterapeut.
För tre år sedan bestämde de sig för att bygga ett nytt hus, med gott om utrymme för vänner och med en nybyggd klinik i anslutning. Mögelproblem i den dåvarande bostaden med allergier som följd och en osäkerhet kring hyresavtalet för Carinas företag var de tyngsta skälen.
– Jag ritade huset utifrån en dröm jag hade. Olas pappa är arkitekt och hjälpte till, säger Carina Maineborn.
Tomtköpet krånglade, markkostnaderna drog iväg och måtten på takstolarna stämde inte. Det var bara början på ett otursförföljt bygge. Till råga på allt förlorade Ola jobbet i samband med en konkurs. Samtidigt hade byggföretaget precis överlämnat den vindtäta stommen till huset som familjen skulle färdigställa själva.
Helt plötsligt hade de hamnat i en ekonomisk knivig situation. Carina var tvungen att jobba mer för att täcka upp för Olas inkomstbortfall. Samtidigt skulle hon snickra färdigt ett helt hus på kvällar och helger. Pressen på Ola att hitta ett nytt jobb, gjorde honom sjuk.
– Jag träffade knappt barnen alls. Men vi blev duktiga på att ha kvalitetstid när vi väl sågs, säger Carina.
Att vara byggherre och kvinna har ibland varit tufft för Carina Maineborn. Hon upplever att många vänder sig till hennes man när det gäller frågor om bygget, trots att det är hon som har haft ansvaret.
Struktur och "en dag i taget"-mentaliteten har hjälpt Carina genom den tuffa tiden. Dessutom har hon prioriterat en lugn stund med meditation mellan jobb och husbygge varje dag.
– Det är väldigt frustrerande att inte kunna hjälpa till. Hon har gjort 99,9 procent av jobbet, jag får bidra med det jag kan. Jag har extrema rutiner och planerar för vad min energi räcker till. Tidigare var jag stark och kunde lyfta tungt, men nu får jag ont om jag tar i för mycket, säger Ola.
Paret är tacksamma för att föräldrar, syskon och vänner har hjälpt till på bygget. Carinas pappa Mats Nilssons arbete har varit ovärderligt, särskilt som hon saknade snickarkunskaper inledningsvis.
– Alla kan lära sig, det handlar bara om viljan, säger Carina.
När Ola fick jobb som supportspecialist på Strålsäkerhetsmyndigheten släppte den värsta stressen. När sedan Vingåkersföretaget som gjort husstommen, Anders Ljungströms bygg, lät tolv snickare färdigställa huset under en dag föll en tung sten från bröstet.
Tolv snickare från Ljungströms bygg hjälpte familjen på kristi himmelfärds dag. De bjöds på byggarfrukost och hamburgare under dagen.
– Han kände till vår situation och ville hjälpa oss. Först kändes det svårt att ta emot hjälp, eftersom det finns andra som också har det svårt. Tänk att någon gör en så fantastisk grej.
Byggföretagets personal var överens om att de ville hjälpa just familjen Maineborn och jobbade extra trots att det var röd dag.
– Det var en fantastisk känsla att kunna hjälpa till när man vet att det betydde så mycket för Carina. Hon har gjort en jätteprestation. Det är en bragd att ha klarat av det här själv, säger Anders Ljungström.