Den slutsatsen drar förvaltningsrätten i Linköping i sin laglighetsprövning av kommunstyrelsens beslut från oktober 2014. En oenig styrelse gav då Vingåkers kommunfastigheter AB uppdraget att förhandla fram ett köp av den sunkiga industrifastigheten på Bondegatan.
Den hyrdes av Svea legosmide AB, som under flera år förgäves hade försökt förmå fastighetens ägare att åtgärda de många och graverande arbetsmiljöbristerna. För att rädda kvar företaget på orten, bestämde sig den politiska majoriteten för att försöka köpa loss fastigheten.
Så långt gick det nu aldrig, även om ägaren var positiv till en försäljning och sent omsider tog tag i renoveringen. I höstas meddelade Svea legosmide att företagets verksamhet flyttas till Katrineholm. Då hade affären efter stor turbulens redan stoppats av ett kompakt motstånd i Vingåkers kommunfastigheters styrelse.
En rad företrädare för det lokala näringslivet invände också. Åtta personer gick samman för att få beslutet juridiskt prövat. De ansåg att fastighetsköpet skulle gynna ett enskilt företag, och ifrågasatte att kommunen var beredd att betala 3,5 miljoner kronor för en fastighet som var värderad till 1,2.
Kommunstyrelsen höll sig dock inom kommunallagens råmärken, enligt domstolen.
En kommun får enligt lagen ge individuellt stöd till enskild näringsidkare – om det finns synnerliga skäl.
Efter drygt ett års handläggning har förvaltningsrätten kommit fram till att den beslutade köpesumman var ett maxbelopp och ingenting annat. Det politiska direktivet till kommunbolaget var att förhandla med säljaren utifrån den förutsättningen. Därmed kan kommunstyrelsen inte sägas ha beslutat om ett köp till överpris.