Någon som vet mycket om Vannala är Werner Nilsson. Han kom till Vingåker från Oskarshamn som tonåring och i dag är han 82 år gammal.
- Det var en god vän till mig i Oskarshamn som tänkte öppna en butik i Vingåker, så jag följde med. Den blev Vingåkers modernaste butik, berättar han.
Matbutiken "Werners" öppnade 1959 och drevs av Werner Nilsson och hans familj i 40 år. Den blev områdets tredje butik när den öppnades. Vart eftersom stängdes de andra butikerna. Det lades också fler vägar och han fick se hur allt fler barnfamiljer flyttade in i nybyggda hus.
Werner Nilsson minns en tid då det hände saker i folkparken nästan varje helg, med dans och besökande orkestrar. Den årliga kräftbasaren hålls fortfarande i augusti, även om den inte drar lika mycket folk. När bilar blev allt vanligare började folk söka sig in mot städerna.
På 90-talet revs flera lägenheter. Några av de lägenheter som finns kvar ägs i dag av Migrationsverket och används som asylboende för flyktingar. Samtidigt som de andra lägenheterna revs fick hans egen butik lov stängas. Men han tycker fortfarande om sitt Vannala.
- Det är en bra bygd. Framför allt så känner alla varandra. Det blir nästan som en jättestor familj, säger han.
En annan som känner mycket för Vannala är Vingåkers kommunalråd Jörgen Larsson. Han bor själv i området och trivs med lugnet och tystnaden som finns där.
- Det är nästan dödstyst om kvällarna. Vi brukar säga att vi åker ut till sommarstugan för att få lite ljud, säger han.
Huset han bor i har han ärvt av sin farmor. I likhet med Werner Nilsson har han kallat området sitt hem i flera decennier. Han minns också hur evenemangen i folkparken kunde dra mycket folk och hur han och hans kompisar brukade spela hockey ute på gatan. För honom är området sig likt. Men vad är det som får människor att stanna kvar i Vannala så länge?
- Jag tror det är lugnet. Man har sin lilla gård här och med grannskapet finns det inte riktigt några gränser. Vi ser efter varandras tomter när någon är borta och ska man gå någonstans kan man alltid gå tvärs över gårdarna, säger Jörgen Larsson.
På en solig och vindstilla julidag är det lätt att förstå honom. Vannalabon Mattias Larsson är själv i full färd med att koppla av. Han fick nyligen semester från jobbet som snickare men passar trots det på att sköta om hustaket. Han beskriver själv grannskapet som harmoniskt men han ser ingen risk för att det skulle bli tråkigt.
- Då springer man bara över till grannen och pratar lite skit, säger han glatt.