Redan på 1600-talet började man hålla ordning på Sveriges befolkning i jordaböcker och mantalslängder, för att kunna driva in skatter. Man kan ofta följa en släkt mycket långt tillbaka i tiden via födelseböcker och dödböcker, flyttningslängder och husförhörslängder.
- När man sitter och letar blir man helt uppslukad. Plötsligt är klockan två på natten, säger Eivor Grafsund.
Hon började släktforska 2002, när hon insåg att hon inte visste någonting om sin farfars syskon.
- Jag gick på kurs i Leksand och började leta, då hittade jag hela högen, säger hon.
Det går också att hitta annan slags information om släkten i arkiven. Ofta gjorde prästen en anteckning i kyrkboken. Epitet som "idiot" och "sinnesslö" förekom. Arne Westberg från Österåker har släktforskat i över 20 år och hittade ett bistert omdöme om en släkting:
"...då han gjort sig känd, avskydd och fruktad för ett vildsint och oärligt sinnelag... vill ingen av sockenmännen hava honom i tjänst eller förvar".
Så skrev Österåkers sockenstämma om Arne Westbergs farmors morbror i ett sockenprotokoll från 1851.
- Han kanske inte hade gjort så mycket. Han kanske hade stulit för att han var hungrig, man kan inte veta, säger Arne Westberg, som hittat många släktingar så långt tillbaka som 1750-talet.
Han känner sig nöjd med sin forskning och vill nu ta reda på mer om hur människor levde förr. Han är aktiv i Österåkers hembygdsförening för att lära mer om bygden och livet där.
Anders Nilsson, som forskat i sex-sju år, vill också ta reda på mer om hur man levde.
- Det blir lite tråkigt med bara årtal, jag vill få klä kött på benen.