Redan innan åtta på fredagsmorgonen tar de första plats i de strama bänkar som kyrkorummet erbjuder, det tisslas och tasslas och sorlet är i sig lågt men ekar runt i stora landsortskyrkan vars kalkade väggar och tak erbjuder god resonans. Orgeln börjar ljuda och det bildas en symfoni av förväntan, längtan och ljuv musik.
Blommor och svenska flaggor, psalmer och sång. Så svenskt in i själen. Kostym och sommarljuv klänning, välputsade skor och lätta sommarsandaler. I en salig blandning. Några små tar chansen och ränner runt för att hitta sina storebröder eller storasystrar och föräldrar syns i jakt efter de snabbtrippande små.
Gemytet är påtagligt. Det är sommar om än att regn bjuds generöst. In tågar närmare 400 elever med lärare, och kyrkan blir med ens full, fullare och fullast.
Kyrkoherde Mattias Algotson hälsar välkommen och därefter är det psalm 200 vers 1 och 2 som stäms upp. ”I denna ljuva sommartid” kläms i för full hals.