Klockan är strax efter ett på fredagseftermiddagen och badhuset i Vingåker har precis slagit upp portarna. Redan simmar en kvinna fram och tillbaka på längdbanan och två pojkar plaskar en bit bort. En mamma och hennes bebis sitter en bit ifrån vattnet. Luften i badhuset är vanligtvis 30 grader.
– 32 grader är det nu, säger Ann efter att ha tittat på termometern på väggen.
Hon slår sig ner i plastmöblerna vid bassängkanten och tittar ut över vattnet. Badhuset har varit hennes arbetsplats i över 25 år.
– Jag började som vattengympaledare och sen blev jag simskollärare. Jag ökade på min tid och när förre föreståndaren gick i pension tog jag över.
Anns tjänst på badhuset har förändrats med tiden. Steget efter simskollärare blev babysim och sedan plask och lek.
– En vattenvaneträning för femåringar, när man är på väg att börja simma, förklarar hon.
Just vattenträningen är en viktig del av att lära sig simma. Ann menar att det inte räcker med att lära sig arm- och bentag. Man måste ha vattenvana.
Hon tror också att ett stort problem är att många i dag badar mest i pooler och badhus. När de väl åker till sjön eller åker utomlands och badar i öppet vatten är det inte samma sak.
– Det är där olyckorna händer. Man är van vid att kunna sätta ner foten, säger hon.
Ann berättar att de inte riktigt vet hur de ska nå ut med det än, men att de skulle vilja träna mer med människor i öppet vatten. I sommar ska till exempel märkestagningen göras i sjön, inte i badhuset.
Ett stort plask hörs och de två pojkarna i vattnet skrattar. Mamman och hennes bebis har fått sällskap av vänner och nu fikar de på vattenmelon och glass. Den fuktiga luften i badhuset värmer och samspelar med solskenet utanför.
Ann är född och uppvuxen i Vingåker och fast att badhuset är 31 år gammalt minns hon det gamla badhuset. Hon menar att det "nya" badhuset inte har förändrats så mycket.
– Vi jobbar ju kommunalt, det tar lite tid, säger hon och skrattar.
Det senaste tillskottet är babypoolen.
– Leklandet har vi önskat länge men annars ser det likadant ut. Det är mest underhållsarbeten som görs.
Trots att hon spenderar mycket tid i badhuset föredrar hon att simma i sjön. I Tisnaren. Men hon är noga med säkerheten.
– Ni kan väl reglerna? Att man inte får simma rakt ut? Man ska simma längs med kanten, säger hon med ett stort leende.
Somrarna spenderas vid vattnet och trots att Ann älskar att simma har hon aldrig tävlat i simning, förutom när hon gjorde en svensk klassiker. Dessutom har hon åkt Vasaloppet elva gånger och Tjejvasan sju gånger.
Hon gillar att träna och pratar om Swimrun, som är ett kombinerat lopp med simning och löpning. Men det är inget hon har gjort än.
– Jag simmar inte i våtdräkt, jag kör utan. Vi provade det en gång men det var som att glida uppepå vattnet.
Ann beklagar sig ironiskt att man måste träna för att kunna tävla och menar att hon hellre plockar svamp i skogen.
– Allt ska ju vara speciellt på sådana lopp. Speciella skor och så. Men det låter ju roligt.
Vid bordet bredvid är fikapausen över och bebisen kryper mot vattnet. Hennes storebror tar upp henne och håller henne noga över vattenytan när han går ner i poolen. Både mamman och Ann har ett vakande öga på badarna.
Ann älskar att vara simlärare och trivs med sitt jobb. Men det är inte bara skratt utan lek i vatten kan snabbt bli allvar. Det ser mysigt ut att bada men hon menar att alla inte ser farorna.
– Det är viktigt att lära barnen simma tidigt. Inte bara för att det är en bra livförsäkring utan för självförtroendet också, säger Ann.
Hon skrattar åt frågan om hon har tagit alla simmärken och svarar att hon har tagit magistermärkena. De behövs för att kunna bli simlärare.
– Så jag har simmat mina 25 meter under vattnet, skrattar hon.