Under en tioårsperiod, från 1981, var sekten World Light Center verksam i Vingåker, under Lilly Gardebys stränga ledning.
Marléne Hamsch var reporter på Katrineholms-Kuriren i Vingåker och granskade sekten.
– Det ställdes hårda krav på barnen i sekten. De var stenhårda vegetarianer, så de kan inte ha haft det så lätt. De blev nog retade i skolan. Och barnen tvingades ju åka med på olika möten, säger hon.
I författaren Peter Pohls bok "Sekten" beskrivs också tillvaron för barnen. De var tvungna att duscha iskallt morgon och kväll, och de skulle be en timme varje dag. De fick inte heller umgås med vänner som var "orena".
Marléne Hamsch såg hur människor drogs in i sekten och påverkades. Men Lilly Gardeby var inte förtjust i att bli granskad.
– Hon var förskräckligt otrevlig i de samtal jag hade med henne. Hon ringde på nätterna och skrek: 'Du ska sluta skriva om det här.' Hon var väldigt hotfull. Men jag gjorde ju det som jag tycker att man ska göra, berättar Marléne Hamsch.
Hon bodde med sin familj i trakten och hade katter och hästar.
– Min dotter var rädd och tyckte att det var otäckt. 'Hon kan komma och döda katterna,' sa hon.
I Peter Pohls bok beskrivs hur Lilly Gardeby kom till skolan och ställde krav för sektens barn.
Under den tiden var det Viking Jonsson (S) som var kommunalråd.
– Jag har inget minne av det. Jag som kommunalråd blev aldrig inblandad i något sånt. Jag vet ju att det var mycket diskussion kring rörelsen, men vi inom politiken hade aldrig något med dem att göra. Det är möjligt att någon tillhörde sekten, men inte vad jag vet, säger han.
Olle Olsson (S) var socialnämndsordförande under den här tiden, men han har inget minne av att nämnden hade någon oro för barnen i sekten.
– Medlemmarna upplevdes ju som lite udda och speciella och många var lite reserverade emot dem. Det är vad jag minns, säger han.
Efter tio år i Vingåker hade sektens popularitet minskat, och Lilly och gruppen vräktes från gården som de hyrde. Gruppen flyttade då till Kogne i Småland. Där krympte sekten än mer, och till sist var det bara sex personer kvar. När Lilly Gardeby dog var hon helt ensam.
Psykoterapeuten och sektexperten Helena Löfgrens bild av World Light Center är att ledaren med tiden blev alltmer dysfunktionell.
– Det är inte ovanligt att grupper utvecklas på det sättet. Ju mer framgångsrik en grupp blir, desto mer paranoid blir ledaren. Kan ledaren inte kontrollera alla själv, så uppstår rädsla och kontrollbehov. Man splittrar gruppen så att ingen ska hoppa av och ingen ska kunna ta över. Då blir godtyckliga bestraffningar ett sätt att hålla andra i schack, förklarar hon.
Hos Lilly Gardeby ser hon också flera typiska drag för sektledare, som ofta själva är traumatiserade.
– Det gör att sektledaren är rädd för att bli övergiven. Då blir andra människors band till varandra ett hot. Att spela ut människor mot varandra blir ett sätt att hantera rädslan för att bli övergiven, förklarar hon.
Helena Löfgren ser en parallell mellan relationerna inom sekter och misshandelsförhållanden.
– Det börjar med smekmånad, med kärlek och rosa passion. Sedan kommer tillrättavisanden och kritik, dina vänner är inte okej. Uppslukandet och isoleringen banar väg för sårbarheten och nästa steg är att man blir nedbruten fysiskt och psykiskt. Det är som ett parförhållande men med flera involverade.