Anna, som egentligen heter något annat, jobbar på ett äldreboende i Vingåker. Hon berättar att arbetsgivaren under hösten började prata om att korta nattpassen från tio till nio timmar. Anna och hennes kollegor räknade snart ut att det skulle innebära fler nätter per arbetsperiod och protesterade direkt.
Hon säger att arbetsgivaren och facket då försäkrade alla om att det inte skulle bli så. Nu står det dock klart att schemaändringen kommer att innebära fler nattpass och att den ska börja gälla från och med första april. Facket skulle ha återkommit till personalen nu i tisdags, men än så länge har de inte hört något mer.
Enligt Anna hänvisade arbetsgivaren delvis till att forskning visar att det inte är hälsosamt att jobba för mycket natt. Men Anna och hennes kollegor känner också till forskningen. De kontrade med att den också visar att det är timmarna mellan midnatt och klockan fem som är värst. Personalen meddelade att de hellre stannar i tio timmar när de väl är där, än att få fler nattpass.
– Vi känner att vi har bemött det med fakta, men att vi går lite i cirklar. Nu blir det istället en – två nätter extra per period. Vi har kommit med motförslag, men arbetsgivaren har bara gett undanflykter. Vi vill behålla de långa nattpassen, för annars blir det så hattigt i schemat. Då sa de bara att vi borde bli bättre på att lägga schemat, säger Anna.
Det Anna kritiserar är egentligen lika mycket bristen av en bra dialog, som själva förslaget. Hon vill att personalen ska få veta vad som blir bättre i och med schemaändringen.
– Jag känner att jag inte har fått ett tillräckligt bra svar. Vi kommer inte kunna lägga schemat på ett hållbart sätt, vi får ingen återhämtning och blir stressade. Vi måste få sova, vi har många kunder som är tunga, både fysiskt och psykiskt.
Hon tror också att det här kommer att förstärka uppdelningen mellan dag- och nattpersonalen i onödan.
– Jag valde vården för att jag ville ta hand om folk, men det är snart inte värt det. Det tär både på kroppen och huvudet, det är ganska tungt och sen den här stressen ovanpå allt. Hur ska jag orka vara mig själv hemma sen?
Hon upplever att majoriteten av personalen är besvikna på kommunen för hur det här har hanterats.
– Jag har inte hört om någon som tycker att det här är en bra idé och som har fått ett rakt svar. Dagpersonalen vill desperat inte ta den här extra timmen och nattpersonalen vill desperat behålla den. Det här är ju ett guldläge för kommunen, som har bett om tips om hur de ska bli en bättre arbetsgivare.
Hon vet att många idag pendlar från Katrineholm till Vingåker, för att de har tyckt att arbetsvillkoren varit bättre där.
– Det är förmodligen sju – åtta stycken av 20 i nattpersonalen som bor i Katrineholm. Vingåker har högre friskvårdsbidrag och bättre stämning, det vet folk.
Har du funderat på att leta efter ett annat jobb?
– Jag söker redan nytt jobb. Det är två som har slutat redan och flera som söker sig bort. Skulle jag få något annat så byter jag, men det är ett bra gäng med bra kollegor här och det är också viktigt. Vi vill gärna få kommunen att backa.
Anna har jobbat nästan tio år inom vården, många av dem i Vingåker. Hon har alltid trivts, men säger att hon nu börjar tänka på var gränsen går.
– Jag funderar på hur länge jag orkar innan jag blir sjukskriven och det vet jag att mina kollegor gör också. Vi peppar varandra för att orka till semestern. "Det är bara 25 veckor till semesterperioden", säger vi. Men hur ser det ut när vi kommer tillbaka?
Dag Wallströmer är socialchef i Vingåkers kommun. Han känner inte till att det ska finnas ett stort motstånd mot schemaändringen.
– Nej, jag har inte fått den uppfattningen om att det skulle vara ett omfattande motstånd. Det finns en oro, ja. Och skulle det visa sig att det blir dåligt, får vi se om vi behöver tänka om framåt. Men när man gör en förändring kan man inte motverka oro, säger han.
Han säger att det har gjorts en riskanalys, som har visat att det inte ska finnas några allvarliga risker med förändringen.
– Det finns för och nackdelar med allt. Vi har ändå landat i det här, men det finns ju inga scheman som är huggna i sten. Nu gör vi så här från första april och hur det ser ut i framtiden vet vi inte.