Namninsamlingen för Fatimas familj har strax under 500 underskrifter. Många har skrivit personliga meddelanden där de förklarar varför de tycker att familjen ska få stanna.
Tidningen har tidigare skrivit om familjen Al-asadi som har bott i Sverige i sex år. Deras senaste beslut från Migrationsverket var negativt och nu väntar de på domstolen som kommer att avgöra om de får stanna i landet eller tvingas åka tillbaka till Irak – ett land där hennes pappa är hotad till livet.
I slutet av oktober skrev femtonåriga Fatima Al-asadi ett långt inlägg i en Facebook-grupp för nysvenskar. Där beskrev hon familjens svåra flykt över medelhavet och deras kamp för att få uppehållstillstånd i Sverige.
– Jag ville bara prata av mig, berättar Fatima Al-asadi.
Sara Holmén från Göteborg är en av dem som berördes av inlägget.
– Jag har en son som är tolv, jag tittade på honom och tänkte "vilken mardröm att behöva göra det valet med sitt barn". Den känslan vred mig i tusen bitar, så ska det inte behöva gå till, säger hon.
– Sara skrev och frågade om jag tänkte göra en namninsamling. Jag visste inte hur man gjorde så hon hjälpte mig, säger Fatima Al-asadi.
– Jag vill inte sitta och känna mig arg, jag vill göra något åt det. Så jag kontaktade Fatima och frågade om det var okej att jag använde hennes namn och text, berättar Sara Holmén.
Sedan den startades i början av november har namninsamlingen fått strax under 500 underskrifter, varav flera med känslosamma motiveringar från personer som känner Fatima och hennes familj. Ett av meddelandena lyder:
"Fatima är nära vän med min dotter [...] Jag kan inte förstå hur man tänker när man vill skicka hem en flicka och hennes familj som redan visat Sverige att de ger mer än de tar från landet. Fatima har sin framtid här!"
– Jag har träffat familjen och de är så glada över att få vara här, de vill inte tillbaka. Att de blev nekade på grund av att de har för lite anknytning till Sverige tyckte jag var skitsnack. De kan den svenska nationalsången ord för ord och det kan inte ens jag, säger Sara Holmén och lägger till:
– Fatima är ett ljus i ett mörkt rum. Jag vill så gärna hjälpa henne, inget blir gjort om man inte börjar någonstans.
Efter att namninsamlingen skapats reste delar av familjen till Göteborg för att träffa Sara Holmén.
– Vi åt mat tillsammans och jag fick smaka arabiskt godis. Vi hade så himla roligt, det kändes som att jag blev en del av familjen på bara några dagar. De är så varma och goa och välkomnande – det är min andra familj, min arabiska familj. Sverige ska vara tacksamma för de här familjerna som kommer hit och vill jobba. De vill vara en del av det svenska samhället, säger Sara Holmén.
Hon fick även höra om hur familjens liv såg ut innan flykten.
– Fatima har berättat om saker hon har upplevt i Irak, de har sett folk bli skjutna på gatan. Jag kan inte tänka mig min nioåring gå igenom det, det är fruktansvärt. De gjorde inte den här resan för skojs skull. Men även om det ser dystert ut har Fatima så mycket hopp. Det måste vi bevara: vi måste ta hand om dem som har den synen på världen, de som är varma och öppna.
Vad hoppas du att namninsamlingen bidrar till?
– Jag hoppas att den kan visa att de har folk här som bryr sig, att de visst har en anknytning. Det är inte bara en familj, det är nära 500 personer som också vill att de ska stanna. Det är min största förhoppning, kan jag göra min del är jag glad. Får de inte stanna kommer jag att tappa all min tillit till det svenska systemet.