- Det är inte säsong för lövvirke just nu, säger Anders Lotterberg som äger Carlsdals såg i Vingåker tillsammans med sin fru Margareta Lotterberg.
Under sommaren står saven hög i lövträden och all väta gör att virket tar lång tid att torka.
- Björkträ blir till exempel brunt och ser solbränt ut. Björkträ vill man ha vitt, säger Anders Lotterberg.
Han öppnar en två meter bred dörr till ett magasin och slinker in i jakten på mer lövvirke. Han konstaterar snabbt att det vi söker inte finns här. För ett otränat öga ser alla höga travar av plankor likadana ut i det halvskumma ljuset.
- Det är som för dem som gillar bilar. De ser direkt vad det är för bilmärke, säger han.
Mycket av lövvirket går till snickerier, paneler och möbler.
På Carlsdals såg processas även barrträd och nu när det inte är säsong för lövvirke ligger doften av furu i luften samtidigt som finkornigt spån virvlar runt.
Ute vid sågen plockar Anders Lotterberg fram två korta plankor.
- Här ser du att al är rödare än asp.
Al är det klassiska virket för bastu.
- I en bastu kan det uppstå kådrinning från barrträ, berättar han.
Al är det mest formstabila virket och används därför ofta som blindträ, vilket betyder att det byggs in i möbler. Han skiner upp.
- Titta, här har vi lind. Det används av bildhuggare och är vanligt i kyrkor. Därför kallas det även det heliga träslaget. Lind är det mjukaste virket och det finns ofta även i förgyllda speglar.
På vägen tillbaka passerar vi en trave björkplankor.
- De är till en beställare i Järna som gör leksaker som sedan ska på export till Japan.