Sedan pandemin slog till har SPF fått ändra sin verksamhet. Nu anordnas två aktiviteter veckovis. Den ena är promenader på onsdagar i grupper med matsäck, kaffe och fika utomhus:
– Det brukar vara runt åtta personer på promenaderna och kyrkan har lovat att grupperna får gå in där och fika eftersom det är kallt, om det är få personer som kommer, berättar Sonja Kantonen, ledamot i SPF:s styrelse.
Den andra aktiviteten är videomöten på tisdagar. Då tränar deltagarna på digitala funktioner i Teams, bland annat hur man startar mikrofonen och ändrar bakgrundsbild i programmet.
– Vi bjuder in alla att delta, men det är inte 100 procent närvaro. Vi har ungefär 15 intressenter och videomötena har pågått sedan november. Det brukar bli en del småprat och tips och råd gällande coronaviruset.
Föreningen har också olika teman för vad som ska pratas om under mötena. Sonja Kantonen som tidigare arbetat i ett vaccinationsteam berättar att fokus just nu ligger på vaccinet.
– Vi pratar om vad som gäller kring vaccineringen av covid-19, hur det går till, fortsätter hon.
Känslan av ensamhet ökar också. En man kom fram och ville ha fler aktiviteter, berättar Sonja Kantonen:
– Vi fortsätter på samma vis som förut med att annonsera om vad vi gör och skickar mail till våra medlemmar. Men det är inte alla vi når ut till. Vi uppmuntra alla att tänka på varandra och ringa runt för att förebygga ensamhet, säger hon.
Stämningen är "när ska det här ta slut?"
– Man väntar på att kunna träffas, men det är inte så mycket att göra när det inte går att ses fysiskt. Samtidigt måste vi hitta andra sätt att kunna ses på.
SPF har också fått hjälp med det digitala från DigidelCenter under pandemin. Men samtidigt som de fysiska mötena bytts ut till att ske digitalt finns det konsekvenser. Digitala möten är ett alternativ, men många har inte möjlighet att delta, något som Sonja Kantonen menar inte är demokratiskt när beslut ska tas.
– Det är inte lätt med digitala begränsningar, det är svårare när det inte går att träffas.
Det finns dock fördelar som pandemin fört med sig – på samma gång som digitaliseringen är ett hinder för många finns det en del medlemmar som tagit ett stort kliv framåt:
– Vi hade en äldre medlem som inte varit med innan och tre nya deltagare vid den senaste sammankomsten. Många hade nog inte tagit klivit in i det digitala om det inte varit för pandemin, menar Sonja Kantonen.
Trots att Sonja Kantonen ser att pandemin mestadels innebär begränsningar och ökar ensamheten finns det medlemmar som tar kontakt med varandra.
– Vi skickar gratulationskort till dem som fyller jämt för att visa att vi kommer ihåg, och det upplevs positivt.
Björn Wilhelmsson, pensionär i Vingåker, är med i flera olika föreningar och håller kontakt via telefon, något han menar fungerar rätt så bra.
– Det är en jobbig period men jag har turen att bo tillsammans med min fru och få hjälp av barnen med att handla mat. Ibland har vi tagit oss in i samhället medan det är lugnt. Det har varit betydligt jobbigare för dem som är ensamma.
Björn Wilhelmsson har fått den första vaccinsprutan, och väntar på den andra i början av februari. Nu hoppas han på att smittspridningen ska avta och att det småningom ska gå att återgå till det normala.
– Vi är noga med att vara ute i naturen varje dag, det hjälper att komma ut i ljuset och att ta sig igenom pandemin.