Löf, regionens ömsesidiga försäkringsbolag, har fastslagit att Linnéa drabbats av en vårdskada och har rätt till ersättning. Ivo, inspektionen för vård och omsorg, kommer däremot inte att utreda händelsen baserat på Linnéas anmälan. Vad som gick fel på Mälarsjukhuset lär därför ingen få veta, om inte sjukhuset anmäler sig själva enligt lex Maria.
Tisdagen den 9 november 2021 inträffade en olycka när Linnéa var på volleybollträning. Efter ett slag blev hennes finger plötsligt snett, hon fick väldigt ont och trodde att det hade hoppat ur led.
– Nästa morgon när jag vaknade var det helt blått och tre gånger så stort, berättar Linnéa.
Hon begav sig till vårdcentralen i Vingåker, där hon bor och arbetar.
– De skickade direkt en remiss till röntgen i Katrineholm. Så jag åkte dit, säger Linnéa.
Röntgen visade att fingret var brutet. Hon hade ingen rörlighet alls. Operation krävdes, och det behövde gå snabbt för att kunna säkerställa fingrets fortsatta rörlighet. I detta skede hade hon ingen aning om att operationen, som skulle komma att utföras på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, skulle bli startskottet på en ettårig lång kamp för att bli lyssnad på.
– På söndagen kallades jag till operation. De förberedde mig för sövning men precis innan fick en annan patient prioriteras. De erbjöd mig att genomföra operationen under lokalbedövning istället, fortsätter Linnéa och lägger till:
– Jag frågade vad det innebar och hur lång tid det skulle ta. De svarade att det skulle ta ungefär två timmar. Så jag sa okej.
Operationen startade, timmarna flöt förbi och Linnéa började bli orolig. Hon frågade hur det gick och fick till svar att de hade problem. En ny läkare kom till slut in, men även denna hade problem. Efter drygt sex timmar syddes Linnéa ihop.
– Då menade de att de hade uppnått ett acceptabelt resultat.
En enkel kontroll gjordes och sedan fick Linnéa åka hem. Kontrollröntgen av fingret genomfördes inte.
– Jag minns att jag funderade över om de inte borde ha kollat det. Men jag är ju ingen läkare, jag är kock, skämtar Linnéa och fortsätter:
– Jag litade ju på att de visste vad de gjorde.
Fyra veckor senare var det dags att introducera arbetsträning. Det hände ingenting, fler veckor förflöt och hon uppmanades att fortsätta träna. Men resultatet var detsamma - fingret gick inte att böja.
Under nästan ett år kunde inte Linnéa Josefsson böja fingret alls. Det stod rakt ut och orsakade mycket smärta. Hon påtalade att det kändes som att något satt i vägen i leden, men uppmanades bara att arbetsträna mer. Efter hennes nya operation, där bland annat en för stor skruv togs bort, kunde hon böja fingret redan dagen efter.
I Linnéas journalanteckningar kan man läsa att "patienten påtalar att det sitter något i vägen i leden". När hon lyckades tjata sig till en kontrollröntgen i februari 2022 fick hon se svart på vitt att det faktiskt var något fel. Hon fick träffa läkarna som varit inblandade i hennes operation på Mälarsjukhuset. Det skulle dock dröja ända till april innan de slutgiltigt konstaterade att de inte kunde hjälpa henne mer. Hon remitterades istället till Sös, Södersjukhuset i Stockholm.
– När de remitterade mig konstaterade de att det inte såg bra ut. Att mina alternativ skulle vara en protesoperation i leden, som skulle hålla några år, eller en steloperation för att åtminstone slippa smärtan. Jag fick panik, säger Linnéa.
Två månader senare fick hon träffa en läkare på Sös, som konstaterade att hennes fall var svårt på grund av den tidigare operationen, som orsakat skador på senor och nerver. Hon rekommenderades också att anmäla händelsen.
– Läkaren på Sös sa dock att han ville ge mig en chans att återfå funktion i fingret. Då började jag gråta av lättnad. Det var jätteskönt att få tillbaka lite hopp, säger Linnéa.
I journalanteckningarna som en läkare på Sös gjort står att de ska försöka återställa Linnéas funktion i fingret och "samtidigt ta bort en skruv som var mycket stor och stack ut".
– Jag hade en chans och det var läkaren väldigt tydlig med.
Mälarsjukhusets läkare remitterade henne till Sös då de efter flera månader insåg att de inte kunde hjälpa Linnéa mer. På Sös konstaterades att hennes fall var svårt på grund av den tidigare operationen som orsakat skador på senor och nerver och att hon borde anmäla händelsen så att fallet kunde utredas.
Linnéa tog den chansen och operationen lyckades över förväntan. Dagen efter kunde hon böja fingret för första gången på nästan ett helt år.
– Det känns skönt att det aldrig var något fel på mig. Det handlade aldrig om att jag tränade dåligt, säger Linnéa som nu har tränat sitt finger varje timme, varje dag i tre månader.
Linnéa anmälde först händelsen till Löf, regionens ömsesidiga försäkringsbolag, som fastslog att hon drabbats av en vårdskada och har rätt till ersättning. Hon vände sig sedan till Ivo, inspektionen för vård och omsorg, i hopp om att de skulle utreda vad det var som gick fel på Mälarsjukhuset. Ivo svarade att de inte kommer att utreda fallet och hänvisade till att utredningsskyldigheten enbart gäller om vårdskadan gett bestående men eller resulterat i att patient avlidit. De uppgav Linnéas nya operation som anledning till att inte utreda händelsen.
– Jag känner ändå att det inte borde få hända. De måste ju se över vad som gick fel, säger Linnéa.
Regeringen har sedan tidigare gett Ivo i uppdrag att lämna förslag på hur myndighetens förebyggande tillsyn kan utvecklas när det gäller patientsäkerhetsrisker inom hälso- och sjukvård.