Museets slutsats dras i det kulturhistoriska utlåtandet som kommunen bett att få inför sitt ställningstagande till rivningslov.
Med utlåtandet avråder byggnadsantikvarie Anton Blomgren starkt från att AB Vingåkershem går vidare med sina planer.
De två fastigheterna ärendet gäller ligger i Vannala, på Humlegatan, och omfattar två flerfamiljshus och ett garage från 1950-talet. Lägenheterna står tomma och beskrivs vara i mycket dåligt skick.
Det kommunala bostadsbolaget vill jämna dem med marken för att i stället bygga nya bostäder. Det har politiskt mött skarp kritik från Moderaterna.
Partiets ledamot i bolagets styrelse, Tommy Persson, har reserverat sig mot beslutet. Oppositionsrådet Charlotte Prennfors har flera gånger framfört att det är absurt att riva husen med tanke på bostadsbristen som drabbar bland annat ungdomar i Vingåker.
I stället, menar kritikerna, borde standarden på de tomma husen kunna höjas med en grundläggande renovering. Det skulle spara pengar åt kommunbolaget och göra lägenheterna beboeliga till låg hyra. Styrelsen delar inte den uppfattningen.
– Lönsamheten finns definitivt i att bygga nya bostäder, sa vd Lars Ingebrigtsen nyligen till KK.
Värden räknas dock inte bara i pengar. Sörmlands museum anser att arkitekten Claes Ericssons 50-talshus har sådana kulturhistoriska, arkitektoniska och miljömässiga värden att de enligt plan- och bygglagen bör underhållas och bevaras – inte falla för grävskoporna.
Utöver sin tidstypiskt värdefulla utformning i helhet och detalj, återspeglar trevåningshusen och garaget på ett viktigt sätt bilismens forna betydelse för stadsplanering och bostadsutformning. Vidare framhålls att husen tillsammans med det angränsande villaområdet skapar ett tidsmässigt ovanligt väl sammanhållet område.
Utlåtandet går nu vidare till samhällsbyggnadsenheten, som efter sommaren ska ta ställning till ansökan om rivningslov. Museet kan inte stoppa planerna.
– Vår roll är rent rådgivande. Det flesta kommuner lyssnar på oss när det gäller byggnader som kan ha kulturhistoriskt värde. Men i slutänden är det ändå kommunen som bestämmer, sa bebyggelseantikvarie David Hansson till tidningen i ett annat rivningsärende.