Det var förväntningar i luften när Vingåkers bio slog upp sina portar på nytt efter ett och halvt år. Sedan mars 2012 har ingen film visats på grund av att det fanns ett behov av att få bidrag till att digitalisera biografen.
50 personer hade samlats inne på biografen när det var en kvart kvar till filmvisning. Många var glada att de äntligen kunde gå på bio igen.
— Det känns härligt att inte behöva åka iväg för att titta på en biofilm. Nu kan vi se film mer spontant, säger Berit Gustafsson, en av dem som kommit för att se kvällens film.
Karl-Erik Österman, biomaskinist och den som har varit initiativtagare till nyöppning av biografen, stod förväntansfull under fredagskvällen och hälsade biobesökarna välkomna tillbaka.
— Det känns roligt att äntligen vara igång. Nu slipper vi ta strid för bion mer. Nu har vi en samlingsplats för ortsborna igen, säger Karl-Erik Österman.
Filmen för kvällen var "Monica Z", i regi av Per Fly. Dramafilmen skildrar musikern Monica Zetterlunds, spelade av Edda Magnason, artistliv. Från att hon var telefonist i Hagfors till att hon blev jazzsångerska i New York. Förväntningarna inför den svenska filmen var hög hos biobesökarna.
— Det ska bli spännande och se om filmen överensstämmer med recensionerna, de har varit lite blandade. Vi gillar Monicas musik också, det är nostalgi för oss, säger Leif Epel.
Han tycker att film ska upplevas på bio för att få rätt känsla.
— Det är inte samma sak att se en film på tv. Ljudet och bilden är något helt annat. Det blir en upplevelse att gå hit och träffa lite människor också, säger Leif Epel.
Vingåkers bio kommer nu att börja visa film tre gånger i veckan. Var tredje helg från och med oktober blir det matinéföreställning på lördagar och söndagar utöver de ordinarie visningarna. Först ut som eftermiddagsföreställning är filmen "Flygplan" som ska visas i 3D.
— Det ska bli roligt att kunna visa 3D-filmer. Vi har testat att titta på en film med glasögonen och det var helt galet. Om någon skjuter med en pistol i filmen känns det nästan som att man är med i filmen själv, berättar Karl-Erik Österman.