Det började med ett njurstensanfall 2011. Eller egentligen började det kanske tidigare, med trötthet och utmattningsdepression. Men det är först i efterhand som Mari Persson förstått att det kanske fanns ett samband.
En av hennes njurstenar skickades på analys.
– Då såg man att den var kalkförgiftad och misstänkte att det var något med bisköldkörtlarna som producerar kalk, förklarar hon.
Mari Persson fick komma till Uppsala för undersökning. Där var det en professor som forskade på NET och som hörde talas om hennes fall och som ville ha henne med i en studie.
Det visade sig att hon hade en ovanlig variant av NET som benämns MEN 1, Multipel endokrin neoplasi typ 1. Det är en kronisk sjukdom, och bland symptomen finns bland annat just tumörer i bisköldkörtlarna och nedstämdhet.
– Jag kände mig som en utomjording för att det jag hade var så ovanligt, berättar hon.
På 90-talet blev Maris pappa sjuk i cancer och avled efter ett par år. Långt senare har Mari förstått att han också troligen hade någon form av NET.
– De sa att han hade en väldigt ovanlig form av cancer. De frågade om han hade varit utomlands, för de hade inte sett något liknande förut, berättar hon.
Mari blev opererad i bisköldkörtlarna, och sedan dess går hon på regelbundna kontroller i Uppsala. Hon har tumörer även i bukspottkörteln, men de växer långsamt och är under kontroll.
– Jag känner inte av tumörerna, men jag har ett slags hjärntrötthet. Jag jobbar fyra timmar om dagen men sedan åker jag hem och sover ett par timmar för att orka med kvällen, berättar hon.
Hon tänker ibland på vad som kunde ha hänt om hon inte fått kontakt med professorn och inte fått rätt diagnos.
– Professorn är min räddande ängel, säger hon.
Mari hittade en förening för patienter med NET, som hon varit aktiv i sedan dess. Hon har alltid varit mycket för att rimma, och i patientföreningens forum på Facebook började hon skriva fredagsrim som blev väldigt uppskattade.
Tanken att skriva en bok har också funnits där länge. Och när en bekant skrev till henne att de startat ett eget bokförlag, så var saken klar.
– Då kände jag att det är ju meningen att jag ska skriva den här boken, berättar hon.
Men någon bok med sorgliga sjukdomshistorier ville hon inte göra. För Mari är humor viktigt. Det blev en bok med titeln "Zimzalabim – en sjuklings tankar i rim".
Föreningen har varit med och stöttat utgivningen av boken, och det är också genom den som boken kommer att säljas. Förtjänsten kommer att gå till att finansiera forskning kring NET.
Själv är hon tacksam över att hon ändå mår så bra, trots sin sjukdom.
– Sjukdomen har fått mig att uppskatta allting mer. Jag tar vara på alla dagar, säger hon.
Det finns en risk att hon på sikt tvingas operera bort bukspottkörteln, om tumörerna skulle börja växa.
– Men jag vet ju inte om det någonsin blir så. Och jag kan ju inte gå och tänka på det, säger hon.
När Mari tar sina middagstupplurar efter jobbet har hon alltid sällskap av familjens hund, Bosse.
– Vi sover ute både vår, sommar och höst, om vädret tillåter, säger hon.
Bosse har också en ovanlig tumör, men i hans fall sitter den i huvudet. När han undersöktes på djursjukhus fick de veta att han bara hade tre månader kvar att leva.
– Men det är fem år sedan nu. Jag är glad att även de kunde ha fel, säger hon.