Genom en donator fick Maria Björklund livet åter när leukemin kom tillbaka. "Vi har träffats, jag ville få tacka. Det var ett starkt möte."
Varje dag tänker Maria Björklund på Robert Lindman, fyrbarnspappan som drabbades av blodcancer i höstas. Hon har aldrig träffat honom, men hon har befunnit sig i en liknande situation.
Maria Björklund har levt i oviss väntan på en matchande donator. Haft döden som påtvingat sällskap och livet som dragningskraft, för att orka igenom de tuffa behandlingarna.
För Maria Björklund dök en matchande donator upp, och gav henne livet åter.
– Att vara donator är en änglagärning i mina ögon, säger hon.
För att få fler att förstå vad en donator betyder väljer Maria Björklund, som bor vid Warbro kvarn utanför Sköldinge, att berätta sin historia.
– Egentligen pratar jag ogärna om när jag var sjuk. Men finns det något jag kan göra för att få fler unga att anmäla sig till Tobiasregistret så gör jag det.
Precis som Robert Lindman drabbades Maria Björklund av aggressiv blodcancer, akut myeloisk leukemi eller AML. Julen 2002 fick hon diagnosen.
– Jag var 42 år och mitt i livet. Mina barn var 7 och 11 år. Hela min värld rämnade.
De tuffa cellgiftsbehandlingarna fungerade – ett tag. Maria Björklund hann inte mer än återhämta sig innan sjukdomen var tillbaka. Mer cellgifter i kombination med transplantation av blodstamceller var planen.
– När jag läste om Robert var jag direkt tillbaka i känslan av skräck och fasa för att man inte skulle hitta en donator.
En första donator avskrevs, hen matchade inte tillräckligt bra.
– Läkarna ville leta vidare för att hitta någon som matchade bättre,. Det är där Robert är nu och där vill man inte vara.
Maria Björklund berättar om en känsla av maktlöshet, där hon var utlämnad till hoppet om att rätt donator skulle dyka upp.
Att hitta rätt donator beskriver Maria Björklund, som är sjuksköterska, som en flerstegsraket.
– Man utgår från dna-topsningen som finns i Tobiasregistret för att hitta en donator. Sedan går man vidare med den personen och gör nya tester för att se hur väl man matchar. Det är många parametrar som ska stämma.
Efter fyra månader hade en donator hittats till Maria Björklund. Transplantationen gjordes – och lyckades.
Maria Björklund konstaterar att hon fick en andra chans och är djupt tacksam över livet.
"Utan min donator hade jag inte suttit här.Jag hr livet i behåll, och har livskvalitet", säger Maria Björklund.
– Jag har en otrolig värmekänsla för alla som ställer upp. Utan min donator hade jag inte suttit här. Jag har livet i behåll och har livskvalitet.
Även om nya landvinningar i hur man behandlar leukemi görs varje år, spelar donatorerna fortfarande en avgörande roll för många som är livshotande sjuka.
Fler personer i Tobiasregistret betyder att fler sjuka kan matchas mot rätt donator och få en transplantation.
Ett första steg för donatorerna är att anmäla sig via Tobiasregistret och få hem ett kit för dna-topsning.
– Samtidigt ska man vara medveten om att det är mer krävande än så att vara donator. Det ska man tänka igenom innan man anmäler sig.
Blir man via sitt dna matchad mot en sjuk person och tilltänkt som donator ska ytterligare prover tas. I slutändan ska en transplantation göras av blodstamceller via blod eller benmärg.
Medelåldern på dem som är anmälda till Tobiasregistret är hög, och det är därför som unga personer efterlyses. Efter att man har anmält sig står man kvar i registret tills man är 60 år.
– Att vara donator är något av det finaste man kan göra för en annan människa, säger Maria Björklund.