Under hösten förklarade den svenska regeringen att de vill erkänna Palestina som stat, ett uttalande regeringen hon både hyllats och kritiserats för. Konflikten mellan Israel och Palestina är så lång och komplicerad att de flesta uttalandena är känsliga.
Alldeles för många har frihetsberövats, kränkts och dödats för att fredlig lösning ska ligga nära till hands.
Mitt i konflikten föddes Vingåkersbon Sameh Kanan 1954. Han var den yngste i syskonskaran under uppväxten i den palestinska hemorten Nablus.
– Jag gick i skolan fram till att jag var nästan 18, sedan arresterades jag när jag var 19, säger Sameh Kanan.
Han var aktiv i den palestinska motståndsrörelsen Fatah, som bedrev en väpnad kamp mot den israeliska ockupationen av Palestina. Den då 19-årige Sameh Kanan dömdes till 21 års fängelse.
– Vi var unga, tänkte inte på konsekvenser och hade mycket stark moral till vårt hemland!
För att få tiden att gå under fängelsevistelsen försökte han läsa så mycket han kunde och lärde sig bland annat hebreiska.
– Men det var tufft i fängelset. Vi hade varsin madrass som var två centimeter tjock.
Under tiden han satt fängslad dog hans pappa efter en tids sjukdom. Men Sameh Kanan fick inte reda på det förrän flera dagar senare. En kamrat i fängelset hade sett pappans namn i tidningen och kom till Sameh Kanan för att beklaga sorgen.
– Alla i fängelset gjorde det och stod runt mig. Jag grät, men inte för att pappa dött, utan för att de var så fina mot mig.
1985 hade ett krig i grannlandet Libanon brutit ut och Israel var ett av länderna som stred. I den konflikten tillfångatogs tre israeliska soldater av palestinska styrkor i Libanon. I utbyte mot dem ville palestinierna att 1 150 fångar skulle friges i Palestina. En av dem var Sameh Kanan och efter 13 år släpptes han ur fängelset.
– Det går inte att beskriva. De första sex månaderna går jag inte på gatan, jag flyger fram.
Efter att ha startat upp en verksamhet tillsammans med en kamrat, gift sig, deltagit i ett uppror och ännu en gång suttit fängslad i sex månader på grund av misstanke om terrorism ringde en dag telefonen. Året var då 1991 och på andra sidan luren hörde han Palestinas ledare Yassir Arafats röst. Sameh Kanan berättar att Arafat frågade om han ville åka till Madrid för att vara med vid en konferens med syftet att skapa fred mellan Israel och Palestina. Sameh Kanan tror att det var hans gamla cellkamrat Jibril Rajoub, som då var högt uppsatt inom organisationen Fatah, som tipsat om honom.
– Fredskonferensen var i Madrid, men sedan fortsatte förhandlingarna med Israel i USA och jag åkte dit fem-sex gånger.
I Madrid träffade han USA:s president Bush och Sovjetunionens president Gorbatjov och på en av resorna till USA fick han sin dröm om att träffa Nelson Mandela uppfylld.
Mot slutet av 90-talet hade Sameh Kanan börjat jobba åt säkerhetspolisen i Palestina. Den ville skapa fred och förebygga det väpnade motståndet mot Israel. Men, som han beskriver det, var inte säkerhetspolisen några änglar.
– Vi blev väldigt kritiserade för tortyren, men det händer sådant inom säkerhetspolisen.
Vid millennieskiftet var det ännu ett stort uppror i Palestina. Denna gång var Sameh Kanan en av ledarna för det i sin hemstad. Men inte heller denna gång ledde det till att Palestina blev självständigt och han var uppgiven. Därför flyttade han till Sverige, där hans bröder redan bodde. Nu har han bott i Sverige i drygt tio år och lever tillsammans med sin fru och sina barn på Köpmangatan i Vingåker. I kommunen har han även blivit engagerad politiskt och stod som tredjenamn på Vänsterpartiets lista till kommunvalet. Nu jobbar han på ett hem för ensamkommande flyktingpojkar i Vingåker. Det är pojkar som kanske kommer från samma bakgrund som han själv.
– Om jag har chansen att hjälpa människor vill jag göra det.
När den svenska regeringen nu vill erkänna Palestina som stat känner Sameh Kanan att det är på tiden.
– Det skulle ha gjorts tidigare, men det är viktigt. Viktigt för att om ska finna en lösning på konflikten och viktigt för Palestina.