Deltagarna behöver inte hålla på med hemundervisning men det är bra om de har intresse för hemundervisning. Tips och råd byts flitigt under veckan. Olika idéer prövas på varandra. Det finns inget dagsprogram och ingen är ledare. På en tavla skriver deltagarna upp vad de tänker göra eller vill göra och den som vill detsamma hänger på. Det är mycket sång och musik under veckan men det kan bli avbrott för en och annan föreläsning i något ämne som någon vill veta mer om. Kunskap finns det gott om i gruppen, det går till och med att få en föreläsning av någon som har doktorerat i ämnet som tas upp.
Naomy Mclean är från London och har hemundervisats av en målmedveten mor. Idag arbetar hon med musik men har ett arbete vid sidan av för att ha råd med musiken.
– Får jag barn skulle jag gärna undervisa dem på samma sätt som jag har undervisats. Men jobbet blir nog det som sätter begränsningarna. I England är det tillåtet att undervisa i hemmet men man får göra tester under tiden. Det ses också som lite annorlunda när man berättar för den man möter på gatan att man hemundervisas, berättar hon.
För amerikanska Ariel Wells har det varit annorlunda då det var ganska vanligt och mer accepterat därifrån hon kom i San Fransisco, men efter en flytt till Oregon blev det mer av kontroll och tester. Delstaterna i Amerika har lite olika regler, berättar hon.
Veckan har börjat bra med strålande väder och deltagarna känner fortfarande på varandra. Skulle det bli regn löser man det med att vara under segelduk och i lada.
– Du ska vara här mot slutet av veckan istället ska du se. Då går det inte att få hejd på allt man vill göra, säger Viktoria Berkestam Drysén.