Den svenska konstnären Oscar Reutersvärd, som Fred Sjöberg har på väggen, sägs ha kommit på den så kallade omöjliga figuren, det vill säga tvådimensionella figurer som inte går att återskapa tredimensionellt.
Hur känns det att bli gammal?
– Jag förstår inte vad du menar, säger Fred Sjöberg, snart 70 år ung.
Kulturskolechefen från Vaggeryd tar emot i sitt ljusa hörnkontor på Slottsskolan, där han har sin bas några dagar i veckan. Resten av tiden har han fullt upp. Han är, förutom solist och körsångare med en egen karriär, även en eftersökt dirigent och konstnärlig ledare för både inhemska och internationella körer och evenemang.
Han har lett Örebro kammarkör i 40 år och står bakom både den tv-sända körgalan "Toner för miljoner" i Globen med Sveriges artistelit och "Strålande jul i Vingåkersbygden" som i två omgångar har visats på julaftonskvällen på TV4.
I Vingåker gör han nu sitt sjunde år som chef för kulturskolan, och även om han bor Örebro har han inte tröttnat på att pendla till "Sveriges smartaste landsbygd".
– Lyckligtvis har man fått behålla både energi och livsglädje – det är fortfarande roligt. Jag hamnade i en otroligt härlig kommun. Det låter som smicker, men jag har jobbat i många olika kommuner och det finns en härlig förståelse och ett stöd för det arbete vi gör. Och dessutom ett härligt lärarkollegium, det är ju lärarna som är kulturskolan, säger han med sin sedvanliga vilja att lyfta andras insatser.
På kontorsväggen hänger två litografier av den svenska 1900-talsmålaren Oscar Reutersvärd, de omöjliga figurernas fader. Fred Sjöberg lyser upp när tavlorna kommer på tal.
– Det är lite så mitt liv har varit, faktiskt – som en omöjlig figur!
Men uppdraget i Vingåker har visat sig vara allt annat än omöjligt. Sedan Fred Sjöberg tillträdde 2016, har kulturskolans elevantal mer än dubblerats.
– Vi har fått nya pedagoger som kommer med ett nytänk från universiteten, det är så inspirerande att vi har kunnat vara en viktig kulturaktör i samverkan med andra aktörer.
Fred Sjöberg bor i Örebro, men bilpendlar till Vingåker några dagar i veckan. "Det är inga problem, jag har handsfree, så jag sitter och jobbar av lite samtal och möten där. Och att åka den här vackra vägen längs med Hjälmaren ger också inspiration", säger han.
Innan han handplockades till tjänsten som kulturskolechef, jobbade han mest internationellt med olika köruppdrag. Men han kände själv att det började bli dags att landa i Sverige igen.
– Jag dirigerade en symfoniorkester i Ryssland, då ringer någon mitt i natten och frågar om jag kan komma till Vingåker. Det klickade direkt. Det var jättefint stöd från både kommunledning och politiken. Vi är ju inte en lagstadgad verksamhet, vi finns för att barn och unga ska få möta nya kulturyttringar och få mervärde.
Han pratar gärna om hur forskningen visar hur viktig kultur är för den psykiska hälsan och att den kan hjälpa barnen att prestera bättre i skolan.
– Men det är ju bara en bonus, det är inte därför barn vill börja spela piano.
Musiken har alltid funnits med i familjen, berättar Fred Sjöberg. "Vi hade ett familjekapell och var ute och sjöng och spelade. Jag var fyra år när jag började, då spelade jag på en trumma på magen".
Själv hittade Fred Sjöberg till musiken tidigt. Hans pappa, som var missionspastor, startade en musikskola i kyrkan ("så cirkeln är sluten") och innan Fred ens kommit i målbrottet skickades han till en sångpedagog. På gymnasiet gick han musikestetisk variant, vilket var en kombination med humanistisk linje.
– Jag kom med i körer och sen fortsatte det på den banan. Jag sökte till en folkhögskola och sen till musikhögskolan och blev sångpedagog och körpedagog.
Men den största utbildningen menar han var radions kammarkör, som han blev antagen till under tiden på musikhögskolan.
– Det var då den stora passionen bröt ut och jag kände att "det är det här jag ska göra".
Sen dess har han både sjungit i och lett en mängd körer i hela världen.
– Den största kören jag har dirigerat var i Riga, där var vi 17 000 sångare och 40 000 i publiken. Jag stod på en sex meter hög platå för att alla skulle se mig, minns han.
Enligt Fred Sjöberg är det skönt att ha ett jobb som inte handlar om att själv stå i centrum: "Mitt jobb här handlar inte om att självförverkliga, det handlar om att ge barn och unga ett bättre liv – det är en mission", säger han.
Vad ger musiken dig?
– Musiken har betytt så otroligt mycket. Livet får en fördjupad mening. I musiken möts glädje och sorg, dramatik och kärlek. Jag kan fortfarande sätta mig ner och sjunga en psalm i en kyrka och den tar mig så hårt att jag sitter och gråter. Eller när man sjunger ett verk av Bach: man leviterar – man lyfts från det jordnära till en annan verklighet. När man sjunger öppnar sig själens spegel.
I helgen firar han både sig själv och 40 år med Örebros kammarkör. Och än finns inga planer på att sluta. Men frågan om pensionen hänger i luften, även om Fred själv inte verkar se ett slutdatum.
– Självklart funderar jag på hur länge jag ska jobba. En god vän sa "Du kommer att känna i ditt hjärta när det är dags". Och det tar inte emot att kliva upp på morgonen och åka till Vingåker. Nyfikenheten har jag fortfarande. Och energin går inte bara åt ett håll. De har gett mig så mycket energi här i Vingåker, man får så mycket tillbaka.