Tidningen skrev förra veckan om en kvinna som fått avslag på sin ansökan om bostadsanpassningsbidrag. Hon heter Kaarina Aspedike, och vi träffar henne tillsammans med sin systerson Peter Wikström, utanför lägenheten som familjen nu håller på att städa ur.
– Det gick inte att bo kvar längre, säger Kaarina Aspedike.
För lite mer än ett år sedan flyttade hon till Vingåker från Mjölby. Tanken var att ha närmare till släkt och vänner och huset i Östergötland ligger isolerat, med mestadels sommargäster som grannar.
Lägenheten som fanns tillgänglig i Vingåker behövde dock handikappanpassas och Kaarina Aspedike ansökte om bidrag från samhällsbyggnadsnämnden i kommunen.
– Vi pratade först med kommunen som sa vad hon skulle söka, med hiss och dörröppnar. Hon lämnade in läkarintyg och allt var solklart, säger Peter Wikström.
Efter att ha komplementerat med pappren som visat vad Kaarina Aspedike behövde för hjälpmedel, kom sedan beskedet om att ansökan hade blivit avslagen.
– På kommunen menade de att hon valt att flytta hit själv och fick skylla sig själv. De har inte ens varit här ute och kollat. Det känns jäkligt dåligt att kommunen inte tar hand som sina äldre alls, fortsätter han.
Efter avslaget på Kaarina Aspedike ansökan, överklagade hon och familjen beslutet till förvaltningsrätten. För bara någon månad sedan kom rättens dom: samhällsbyggnadsnämndens beslut upphävs.
Men året som gått, med en kall vinter och processen med överklagan, har påverkat Kaarina Aspedike.
– Jag tänkte att jag inte kan bo en vinter till här. Det var hemskt. Jag hade min rullstol insnöad utanför eftersom jag inte får upp den för trapporna. Sen frös hjulen fast. Jag hade en liten vovve som jag ville gå ut med på promenad, men det var svårt, fortsätter hon.
I förvaltningsrättens dom skriver samhällsbyggnadsnämnden att bidrag betalas ut om åtgärderna anses vara nödvändiga, något som nämnden inte ansåg i det här fallet. Fallet ligger åter på nämnden som ska göra en ny utredning.
Nu bär flytten åter till Mjölby för Kaarina Aspedike. I väntan på att hitta en bostad mer centralt, flyttar hon tillbaka in i sommarstugan.
– Jag trodde aldrig att jag skulle ha det så här på gamla dar. Jag ville komma närmare till samhället och träffa folk, jag trivdes här.
Tidningen har försökt att nå kommunen, utan resultat.