John Olsson och David Strömberg är båda motorentusiaster.
Den svenska Netflix-filmen Svart krabba hade premiär fredagen den 18 mars. Samma kväll hölls en fest på Lyttersta maskin, som John Olsson driver. I filmen medverkar två militärfordon som han och David Strömberg har hyrt ut till produktionen: en Hummer H1 och en pansarvagn.
– I fredags hade vi röd matta här och 50 gäster. Men det var mest en anledning för att dricka öl, säger David Strömberg.
Pansarvagnen är en sovjetbyggd MT-LB från slutet av 1960-talet, som köptes av det svenska försvaret under 90-talet och då kallades Pansarbandvagn 401. Sedan dess har det svenska försvaret sålt ut dem och David Strömberg importerade den från USA.
– Jag köper och säljer militärfordon, min största kund är försvaret. Sen började jag köpa militärlastbilar för att det är kul.
Det blev så kul att han började samla på dem och nu har han, enligt sin egen uppskattning, 30-40 stycken.
– Jag köpte på mig för att det var billigt, sen har det ballat ur lite. "Vad sjutton ska du ha de här till", har folk sagt. Sen när jag var ute och släckte bränder förra sommaren var det ingen som klagade.
Två gamla brandbilar som David Strömberg har fått parkera i ett skogsparti utanför Lyttersta maskin.
Filmen Svart krabba baseras på en roman av Jerker Virdborg från 2002. Den utspelar sig i en obestämbar framtid, då ett krig mot en okänd fiende förs under en isande kall vinter. Till inspelningen behövdes en stor del autentiska militärfordon och någon från filmteamet fick tag på entusiasten David Strömberg.
– Jag har lite kontakter, bland militärfordon vet folk att jag har koll. Sen är det mer film på gång, eventuellt blir det en inspelning i Kroatien också.
Den sovjetbyggda pansarvagnen MT-LB från slutet av 1960-talet kallas i Sverige för Pansarbandvagn 401. Den köptes in av försvaret från det återförenade Tyskland 1993 och såldes senare till allmänheten.
David Strömberg berättar att det var en påkostad inspelning.
– Det var över hundra personer där och många militärfordon. De hade två stycken som väger 40 ton styck som hade fraktats dit och de var bara med i 30 sekunder i filmen, säger han.
– Man blev ju lite imponerad. Det var en tjej där som stod och sminkade varenda gubbe och man blev bussad till ett jättestort cateringtält när de stängde. Det var så mycket folk, det var intressant att se hur allt funkar, fyller John Olsson i.
I förgrunden syns John Olssons hund Diesel.
Vad tyckte ni om filmen då?
– Ja, en del vänner sa att den inte var superbra, men vi ska titta mer ordentligt sen. Det blev att man pratade mycket, säger David Strömberg och John Olsson lägger till:
– Det var en upplevelse, jag ångrar inte en sekund att jag var med, och det var ju bra betalt också.