Barbro Öhlin har tidigare släppt två böcker om ortsmeddelaren, Johanna Lundström. Nu har det kommit ut en tredje bok. "Den fattiges lott", heter den och handlar om de fattiga i Vingåker och Johanna Lundström från 1800-talet.
– Den handlar om hur fattigt folk kunde ha det på 1800-talet och framåt. Den handlar också om Statare. Det var en sorts lantarbetare som i stället för lön fick betalning i potatis och säd. De hade det också fattigt.
Sedan berättar Barbro Öhlin om Johanna Lundström. Om hennes uppväxt och hur hon värvades som ortsmeddelare. Hur hon stack ut från mängden och varför hon blev såpass omtyckt som hon blev.
– Johanna Lundström var en kvinna som tyckte om att skriva. Hon blev värvad som ortsmeddelare från Landsmålsarkivet i Uppsala. De skickade ut frågor till henne som hon skulle besvara. Det gjorde de till många människor i Sverige. Men det var inte alla som svarade lika ordrikt som hon gjorde. Hon tyckte om att berätta så hon skrev en väldig massa svar till Landsmålsarkivet.
Det gick bra för Johanna Lundström. En kvinna med skinn på näsan och som kunde ryta ifrån om det behövdes, berättar Barbro Öhlin.
– Det gick bra enda tills de började tycka att hon skrev på dialekt. De försökte förklara för henne att det inte var dialekten de var ute efter för det hade de andra som undersökte. Varpå Johanna svarade barskt att "jag skriver inte på dialekt, jag skriver som de talar i Vingåker". Att det var dialekt, det visste hon inte.
De äldre hade det inte så bra på den här tiden, speciellt inte de äldre som var mycket fattiga.
– Johanna hade åsikter om saker och ting. Hon var ganska bister ibland. De fattiga för längesen hade det verkligen inte det så roligt, särskilt inte de äldre fattiga. Hade de tur, kunde det vara så att de kanske hade haft en gård och när de inte orkade längre kunde de bygga en liten stuga som de fick bo i tills de dog.
– Statarnas system hade under många år kritiserats. Många tyckte att det var fel att ge dem livsmedel i stället för pengar. Många statarhustrur var ganska glada i alla fall, för då visste de att de fick mat. Hade de fått pengar finns risken att det hade gått till brännvin.
Boken går sedan ett par månader tillbaka att köpa på Vingåkers Hembygdsförening.