– Jag har gått den långa vägen på kort tid. Det känns jättespännande och jag tycker att det är väldigt roligt att få vara Socialdemokraternas förstanamn.
Hon är den före detta 08:an och kallskänkan som blev ensamstående mamma och valde att flytta ut på landet, långt bort från storstaden. Det blev Vingåker och här fortsatte hon sin yrkeskarriär i köket och mötte kärleken. När politikerna rörde om på hennes arbetsplats engagerade hon sig politiskt i stället för att skälla och vara arg.
Vilken är din styrka respektive svaghet?
– Min styrka är att jag är envis, driver på och ser till att något händer. Min svaghet är att jag ibland har lite för bråttom, politiken är trög och jag vill göra så mycket.
Vad gör du avkall på för att kunna ägna dig åt politik?
– Allt! Familjen framförallt, även om jag inte har några barn hemma längre. Men jag har en fantastisk sambo som stöttar mig till 100 procent. Jag behöver aldrig tänka på matlagning och ingen av oss är väl några städfreaks heller.
Vad är du mest stolt över att ha gjort under mandatperioden?
– Att vi har fått koll på våra utgifter i socialnämnden. Jag är också stolt över att vi har fått en social fond i Vingåker, där har jag varit drivande. Sedan är jag stolt över att ha fått förtroendet av väljarna och partiet.
Viktigaste frågan just nu för ditt parti i Vingåker och i riket?
– I Vingåker är det skolan, vi måste komma på banan där. På riksplanet är det jobb, skola och välfärd som vi Socialdemokrater går till val på. Jag värnar om de sociala frågorna. I Vingåkers kommun måste vi jobba och se över det här med delade turer och rätten till heltid.
Beskriv det politiska klimatet i Vingåker med tre ord!
– Minoritetsstyre + två oppositioner = skumpigt. Vi går till val med målet att få en egen majoritet igen i Vingåker.
Varför ska man rösta på ditt parti?
– Därför att det inte finns något annat alternativ om man vill värna om vår svenska modell. Bara Socialdemokraterna lovar fler vuxna i skolan och barnomsorgen och har det finansierat till varje krona om vi vinner. De blå har inte finansierat det som de lovar att göra. Vi håller i och ihop vårt sociala nätverk.
Vad skulle du rösta på om du inte fick rösta på ditt eget parti?
– Då skulle jag inte rösta, inte i kommunfullmäktigevalet i Vingåker i alla fall. Det finns inget alternativ. I landstingsvalet skulle jag nog rösta på Miljöpartiet och till riksdagen på FI. Samtidigt så tror jag att alla i grunden är sossar men att alla inte vill inse det. Man blir inte blå av värderingsskäl, det blir man av egoistiska skäl.
Vad drev dig att engagera dig politiskt?
– Innan jag engagerade mig tyckte jag att politik var tråkigt, men jag hade många åsikter. Jag arbetade som kokerska på Ålands förskola i Vingåker och när frågan om att ta bort köken på skolorna och göra ett centralkök blev aktuell tyckte jag att det var helt idiotiskt. Jag jobbade tillsammans med en aktiv S-politiker, och framförde mina åsikter hela tiden. Till slut sa hon ”antingen engagerar du dig eller så får du hålla tyst”. Jag engagerade mig. Senare satt jag själv och tog beslut om att inrätta ett centralkök. Så är det med politiken, man får ge och ta. I dag har vi världens bästa centralkök i Vingåker med fantastisk personal och väldigt bra mat. Någon gång i framtiden skulle jag dock gärna se att maten lagades ute på skolorna igen.
Har du någonsin röstat på ett annat parti?
– Ja en gång, för länge, länge sedan. Jag tror det var första gången som jag fick rösta, när kärnkraftsfrågan var het. Då röstade jag på Miljöpartiet. Jag har också varit soffliggare och inte röstat alls.
Hur ska unga lockas till att engagera sig politiskt?
– Det där är jättesvårt. Sociala medier tror jag på och kommunikation. Vi har ju försökt engagera ungdomarna i Vingåker i projektet Framtidsboxen. Vi erbjöd ungdomarna att starta ett eget ungdomsfullmäktige, men det ville de inte. Men samtidigt kan jag tänka att om det kom någon som var 50 plus när jag själv var ung och sa åt mig hur jag skulle göra så hade nog inte mina värderingar stämt överens med den personens.