För åtta månader sedan blev Hassan Bashiir uppringd av integrationsenheten i Vingåker. Arbetscoachen Ahmed Gàal hade sett att Arbetsförmedlingen kunde erbjuda en betald utbildning som busschaufför och började ringa runt till människor han visste sökte jobb.
– Den första jag frågade hade inget körkort, men han tipsade om Hassan istället, berättar Gàal.
Sagt och gjort, Hassan Bashiir fick hjälp att söka utbildningen.
– Det var hårda krav på provet och mycket tidspress. Man ska kunna kartläsning och matte, sen är det körprov och simulator för buss, minns Hassan Bashiir.
Men efter att han genomfört utbildningen och sökt jobbet blir det tyst. Ahmed Gàal blir orolig över att deras ansökan har hamnat längst ner i högen och hör av sig till Arbetsförmedlingen för att påminna om att Hassan Bashiir har utbildning och är jätteintresserad av jobbet.
– Det var ingen som hade kontaktat honom. Så jag ringde och frågade om de hade sett att han blivit godkänd på kursen och då fick han komma på intervju, säger han.
– Vem vet vad som hade hänt om inte Ahmed hade ringt. Att hjälpa handlar mycket om relationsskapande och det är det Ahmed gör, säger Liudmila Holm, områdeschef för integrationsenheten i Vingåkers kommun.
– Det är viktigt att följa upp på individnivå när man arbetar med människor och ha en personlig relation, göra det som Arbetsförmedlingen inte hinner med under corona. Vi måste tänka att vi ska hjälpa till fast han egentligen redan har hjälp. Det viktiga är att personen går vidare, det är ett långsiktigt arbete, säger Ahmed Gàal.
Nu har Hassan Bashiir haft jobbet som busschaufför i ett halvår och under måndagen kom han till integrationsenheten för att bjuda på tårta som tack för hjälpen.
– Jag vill säga tack för att jag har fått jobb, jag är jätteglad, säger han med ett brett leende.
– Då ska du veta hur glad Ahmed blev när han fick reda på att du fick jobbet, säger Luidmila Holm.
– Det handlar om inställning och vilja och det har Hassan, berömmer Ahmed Gàal.
Hur är det att vara busschaufför?
– Jag är chef! Det är jag som bestämmer över bussen. När jag gick Svenska för invandrare i Katrineholm åkte jag buss dit. En dag kom jag lite för sent och bussen bara körde förbi mig. Så när jag kör stannar jag alltid om jag ser någon springa till bussen, för jag vet hur det känns att stå där.