Utställningen på Säfstaholms slott, som pågår fram till 20 mars 2022, består av en samling skolplanscher som kommunen har haft på vinden efter att skolor i området stängt och gjort sig av med dem.
– Det var ett helt skolmuseum som låg under Säfstaskolan i deras källare och det här skulle bara kastas, så vi samlade ihop så mycket vi kunde för att rädda det, säger Ulrika di Martini Brakel som är kultursamordnare och initiativtagare till utställningen.
Hon berättar att de gamla skolplanscherna på senare tid har blivit alltmer populära, vilket hon menar märks på auktionssajter och i antikaffärer.
– Priserna har stigit men har man tur kan man hitta dem lite billigare på loppisar, säger hon.
Det är ett 50-tal planscher som har hängts upp, men enligt Ulrika di Martini Brakel är det bara ett tematiskt urval av en ännu större samling.
– Jag tycker att det är häftigt att vi fortfarande är så fascinerade av det här. Vi är ju bombarderade av bilder idag men det här var de första bilderna barn mötte på den tiden. De kunde sitta och drömma sig bort medan fröken berättade. Man fick uppleva en del av världen man inte fick se annars, säger hon.
De har också passat på att ställa upp ett gammalt klassrum, fullt utrustat med skolbänk, griffeltavla och en gammal kateder med ett äpple på.
– Jag tyckte att det var lite kul. När vi har visningar med skolan får de möjlighet att sitta i den gamla skolbänken. Det är också tänkt att man ska få gissa på lite olika föremål vad de användes för.
Utställningen inleds med några stereotypa avbildningar av människor från andra länder, bland annat svarta slavarbetare på en bomullsodling. I presentationstexten till utställningen står det att vissa bilder "får oss att häpna över deras förlegade budskap", vilket Susanne Briander, kultur- och fritidsvärd och den som håller i visningarna, tycker det var viktigt att förtydliga.
– Det var andra tider då. Men det är en del av historien och vissa av de här värderingarna finns kvar idag. Vi ville öppna med det och sätta igång diskussionen, säger hon och Ulrika di Martini Brakel håller med.
– Vi får visa på att det är ett förlegat budskap, så här såg man på folk då. Och det här kan ligga till grund för diskussioner både i skolan och för en själv när man går där.