Pappan i familjen, som består av honom, hans fru och fyra söner, är MS-sjuk. Här i Sverige får han mediciner så att han klarar sig, men i Irak går inte ens nödlösningen att få tag i, berättar han genom vänner som tolkar.
- Om de skickar oss tillbaka så kommer jag att dö. Jag är orolig för mina barn, säger han med tårar i ögonen.
Hela familjen är nedstämd och säger inte mycket mer än de budskap de verkligen vill nå fram med. I snart fem år har familjen varit i Sverige. Yngsta sonen är 8 år och har alltså levt mer än halva sitt liv här. Han och de andra barnen är rotade och har kompisar, de engagerar sig i skolarbetet och i föreningslivet i Vingåker.
Näst äldsta sonen går sista året på Vidåkersskolan och planerade att börja gymnasiet till hösten.
- Vi har lärt oss språket och gått i skolan. Jag ser min framtid här. Nu händer det här bara på en gång, säger han.
Familjemedlemmarna är kurder och kommer från Bagdad. När de sökte om uppehållstillstånd blev det fel från första början, dels eftersom pappan drabbats av minnesproblem på grund av sin då icke diagnostiserade MS. Då sjönk hans trovärdighet, berättar en vän till honom. Beslutet har inte heller varit opartiskt, enligt henne, eftersom Migrationsverkets handläggare själv var kurd.
Sedan dess har överklaganden inte lett till framgång. På onsdagen kom ett brev från polisen om att de ska infinna sig hos dem inom drygt en vecka.
Läkaren har sagt åt pappan att han inte får stressa, eftersom det gör sjukdomen värre. Efter avvisningsbeskedet har han mått sämre och dessutom fått magproblem.
I Irak är det familjefadern som ska jobba och försörja frun och barnen, berättar en vän till familjen. Att mamman eller äldste sonen, som är 17 år, skulle ta över den uppgiften när pappan är sjuk är inte realistiskt.
Barn i trasiga kläder och kvinnor som av ekonomiska skäl tvingas till prostitution är inget ovanligt i Bagdad. För de familjer som saknar en man i huset är det extra tufft, enligt en vän till familjen som själv har fått uppleva en period då pappan var frånvarande.
- Mamma kokade välling på mjöl och vatten och rev sina egna kläder till blöjor åt oss, säger han.
Vännerna är upprörda över att barnperspektivet inte tas tillvara och jämför med andra situationer där barn enligt myndigheterna inte ska slitas upp från sin hemmiljö. I Irak skulle de ha svårt att klara språket och skolgången kostar dyra pengar för de som inte har lätt för sig, berättar en av vännerna.
Näst äldsta sonen berättar att han är ledsen över att lämna Sverige.
- Det här är mitt hem, jag vill bo här, säger han.