– Jag blir jätteberörd.
Det är Annalena Geiron Widén, diakon i Svenska kyrkan, som med pennan fyller vikskärmen med böner som hon i lördags fick sig postade via Facebook. Hon har 40 sådana att skriva av från läsplattan.
"Jag är så rädd." "Gud, gör mig frisk." "Jag vill tro."
– Så många människor mår dåligt. Samtidigt känns det skönt att de hör av sig och delar med sig av sitt behov av bön, funderar hon.
Omkring diakonen är Västra Vingåkers kyrka dunkel och varm i lördagskvällen. Klassisk musik porlar ur högtalarna. Hoppets lågor flämtar. En man och en kvinna sitter djupt försjunkna med sina händer knäppta i knät. Här är Manifestation för det goda, final för den ekumeniska böneveckan, i samverkan mellan Svenska kyrkan, Korskyrkan och Ekbackskyrkan.
Redan på lördagsförmiddagen slog kyrkportarna upp för att hållas öppna i ett dygn. Prästen Per-Erik Jansson hade ett 25-tal besökare under sitt dagpass.
Sent på eftermiddagen tog Widén vid för att tillsammans med en kollega kunna ta emot besökare under kvällen och natten fram till söndagsmorgonens ekumeniska mässa. Med manifestationen ville kyrkorna visa att ljuset är starkare än mörkret.
– Det är så lätt att dras med i de svåra saker som sker omkring oss. Ibland lägger vi ner så mycket energi på dem och på att göra motstånd, och då är det viktigt att ibland stanna upp en stund och reflektera.
De som i helgen besökte kyrkan kunde göra just detta. Några bad en bön, som paret i stolarna. Andra kanske satte sig att läsa. Tände ett ljus. Lade sig att vila under en filt. Skrev en lapp att lägga i bönekorgen.
Bönerna som Widén fick via sociala medier skulle användas i samband med gudstjänsten. Hon fick också flera önskemål om att hålla själavårdande kvällssamtal över telefon.
– Det hade jag inte väntat mig, men det gjorde mig väldigt glad, säger diakonen som skulle önska att kyrkan oftare var öppen under dygnets mörka, förtvivlansfulla timmar.
– Särskilt nätterna är tuffa för väldigt många människor, säger hon och fortsätter skriva på pappskärmen:
"Be för mig denna natt".