Förr i tiden, för inte alltför länge sedan, hade varje skola sin egen vaktmästare.
– Jag minns den tiden, säger Henry Blomberg.
– Det var då titeln vaktmästare ingav respekt, det vaktmästaren sade gällde och ingen sade emot.
Vaktmästaren gick omkring på skolgården och såg till så att allt var lugnt. Han kunde rycka in och trösta där så behövdes, han kunde till och med hjälpa till att knyta en skridsko som trilskades, minns Henry Blomberg.
I dag är det ett annat tempo – och ett annat samhälle. Meningen ”det var bättre förr” ligger nära till hands. Men Henry uttalar den aldrig. Man märker dock vad han tänker.
Läs mer i dagens Katrineholms-Kuriren!