Limskon av plast är ett alternativ till den klassiska hästskon av järn, berättar Ellen.
"Jag brukar säga att de är som gympadojor medan järnskorna är arbetsskor. Och visst vill man hellre springa i ett par Nike?", säger hon.
Ellens väg till att bli egenföretagare i hästbranschen har inte varit spikrak – snarare hästskoformad. Länge trodde hon att det var restaurangbranschen som var hennes kall, och det var det nog också. Tills det en dag inte längre kändes helt rätt.
– Jag har kämpat sen jag var 16 med att vara kock. Jag har jobbat på Båsenberga en del, jag hade praktik där och har kommit tillbaka under åren, berättar hon.
Åren på Båsenberga beskriver hon med värme: hon trivdes med jobbet och kände sig hungrig på att utvecklas. Men hon brann samtidigt för hästar och utbildade sig vid sidan om till hovformsspecialist.
– Jag gick utbildningen 2017-18 och sen när covid kom fick man som kock vara hemma i tre månader med full lön. Då kände jag att det är nu det måste hända och sen dess har jag jobbat heltid med det här.
En annan fördel med att ha jobbat på Båsenberga var att hon mötte Thomas Neuendorf, som tillsammans med sin partner Maria Rundberg, drev hotell- och konferensverksamheten mellan 2005 och 2022.
– Jag älskar Thomas, han har varit som en företagspappa för mig och lärt mig så mycket om bokföring.
Ellen Engdahl driver Hovcenter med sin sambo Dennis Nilsson. Till sin hjälp har de timvikarierna Frida och Jennifer.
2018 började Ellen driva sitt företag från hemmet. Hon hade lagret i skafferiet och tog emot ordrar genom mejl och sociala medier. Det var tidvis rätt rörigt, men allt skulle förändras när hon träffade sin sambo Dennis.
– Vi träffades 2021 och den hösten startade vi aktiebolaget och webbshoppen blev liksom på riktigt. Dennis är en vän av ordning och det har gjort mycket.
Dennis är anställd i firman så tekniskt sett är Ellen nu sin sambos chef. Men hon ser det inte riktigt på det sättet.
– Han är lika mycket min chef, vi kompletterar varandra extremt bra. Jag plöjer ut idéer hela tiden, det tar aldrig slut. Han är den som sållar ut det som fungerar. Han planerar och jag går på känsla, jag hade aldrig kunnat göra det här utan honom. Men jag är den som testar alla produkter, vi ska inte sälja något trams, säger hon bestämt.
Butiken på Storgatan i Vingåker slog upp sina portar i vintras, i samma hus som Ljungströms bygg.
Företagets huvudprodukt är en hästsko av plast som man limmar fast på hästens hovar – något hon vet är kontroversiellt hos många hästägare.
– Det är en sån stark norm att ha hästskor av järn, och jag är bara en liten människa i Vingåker, men jag kommer inte att ge upp. Det är så pass tydligt hur bra det är så folk kommer att förstå till slut. Det kommer alltid att finnas ett behov av järn men det här är framtiden.
Hon förklarar att hästskor av järn hindrar djurets naturliga rörelser och på sikt kan leda till förslitningar.
– Förr i tiden, när brukshästen var ett fordon och arbetsredskap, var järn ett bra alternativ: det är hållbart och sitter kvar. Men vi har utvecklats sen dess och järnskon har inte utvecklats alls. Limskorna har ett dåligt rykte eftersom de traditionellt sett har använts till sjuka hästar. Men jag brukar säga att de är som gympadojor medan järnskorna är arbetsskor.
Just dessa alternativa beslag är Ellen dessutom numera ensam i landet med att erbjuda.
– Jag har letat länge efter något som kan komplettera järnskon, och i vintras när jag satt och scrollade i soffan såg jag den här skon från ett utländskt företag. Jag beställde hem några paket och provade och det var revolutionerande! Jag blev stressad och ville börja sälja dem direkt! Nu är det två månader sen vi stängde dealen där jag har ensamrätt som grossist i Sverige.
Hunden Sessan är alltid med i butiken, hennes specialitet är att luta sig mot folk tills de börjar klappa henne.
Den stress Ellen berättar om är inte en negativ stress, förklarar hon. Som egenföretagare i en bransch hon älskar känner hon bara den positiva stressen, vilket är en förutsättning för att orka lägga ner så mycket tid och energi som hon gör.
– Är man på rätt plats upplever man inte stressen som negativ, jag tycker att det är kul varje dag.
För Ellen har det alltid varit viktigt att tycka om det hon jobbar med. Det är bara då man kan gå framåt.
– Jag strävar alltid efter att det jag gör ska bli bättre. Jag blir deprimerad när jag inte vet vad jag ska göra, jag är väldigt dålig på att vara ledig om jag inte har ett mål. Sen kanske jag är lite av en workaholic, jag har många vänner men jag har sällan tid för dem.
Du som har jobbat som kock, vad är din bästa maträtt att laga hemma?
– Min favoriträtt är slarvpasta från kylen, haha! När nån öppnar kylskåpet och säger "vi har inget hemma" så lovar jag att jag kan slänga ihop en god rätt. Men nu när vi jobbar så mycket äter vi alldeles för mycket hämtmat. Jobbet har verkligen vuxit snabbt och tagit över.