– Fast jag tycker det är lite genant, jag tycker ju inte att jag är något extra, säger Elin.
I stället resonerar Elin så att hon själv mår bra av att göra gott för andra utan att förvänta sig något tillbaka.
På frågan om varifrån engagemanget kommer konstaterar Elin att hennes föräldrar var engagerade.
– Men mitt engagemang är något som har växt sig starkare och starkare.
Fjolårets öppna julfirande i Vingåker blev en succé med över 100 gäster. I år hoppas Elin på att det återigen blir en heldag i integrationens tecken med en blandning av nyanlända, ensamkommande, äldre och svenska familjer.
– Alla är verkligen välkomna, både rika och fattiga, gamla och unga, säger Elin i en artikel i Kuriren.
Medarrangörer till julfirandet är Mötesplatsen och Vingåkersavdelningen av Sveriges ensamkommandes förening.
Hur orkar du är en fråga Elin fått många gånger.
– Men det är så himla lätt. Det är så många som vill hjälpa till och engagera sig, eller ge. Jag blir alldeles varm i kropp och hjärta när jag tänker på det.
Men vem är då egentligen Elin? Hon är född och uppvuxen i Vingåker, flyttade som 16-åring till Stockholm för att läsa media på gymnasiet, kom hem till Vingåker och "råkade" mönstra. Det ledde till att hon gjorde lumpen i 15 månader, jobbade som kommunikatör åt försvarsmakten ett år och sedan gjorde 9 månaders FN-tjänst i Kosovo. Efter det började Elin plugga pedagogik i Örebro, bytte inriktning och stad, och läste till beteendevetare i Östersund där hon blev kvar i åtta år.
– Jag kom hem till Vingåker för fem år sedan.
Till slut, vilken jultradition kan du inte vara utan?
– Jultomten och dopp i grytan.
Och vad önskar du i julklapp för egen del?
– En byrå till barnens kläder.
Vem tycker du har gjort något extra? Mejla ditt förslag till carina.ekdahl@kkuriren.se