Hur det är att vara flykting är knappast något som helt går att begripa för dem som inte upplevt det själva. Men att höra en skolkamrat berätta om sina egna upplevelser har ökat förståelsen för några av Sävstaskolans elever.
Aida Alnajjar, som går i klass 5, och Sumaya Hussein som går i klass 6, på Sävstaskolan har gjort precis det. De har gått runt till några av klasserna och berättat om sina erfarenheter från flykten från Syrien respektive Somalia till Sverige och Vingåker. Båda har varit drygt ett år i Sverige.
– Jag gick i skolan i Damaskus till fjärde klass, sedan var vi tvungna att fly till Egypten där vi var ett år, säger Aida Alnajjar.
Vi sitter i Sävstaskolans bibliotek och hon berättar samma historia som för sina skolkamrater. Om den nio dagar långa resan över Medelhavet.
– Vi var ungefär 520 personer på båten och jag var rädd hela tiden. Det fanns inget att äta och vattnet gick inte att dricka, det var väldigt dåligt. Vi trodde att vi skulle dö men lyckades hoppa över till en annan båt som tog oss till Italien, säger hon.
Sumaya Hussein berättar att hon och hennes familj flydde från Somalia till Etiopien där de senare kunde ta sig vidare till Sverige med flyg.
– Vi åkte bil till Etiopien och det tog sju dagar. Det var krig och halva vägen var trasig, säger hon.
Hon hann gå tre år i skolan i Somalia.
– Om vi gjorde fel kom läraren och slog oss över händerna med en linjal, säger hon.
Johannes Lindström och Alva Natanielsson sitter bredvid och har lyssnat till sina skolkamraters berättelser.
– Det är bra att höra från någon som har varit med om det. Man förstår mycket mer jämfört med att bara titta på tv-nyheterna säger Alva Natanielsson.
– Det blir tydligt att det inte är något som bara sker långt borta. Andra barn som går på skolan har verkligen varit med om det. Det måste ha varit väldigt läskigt, säger Johannes Lindström.
– Om en person dör i Sverige blir alla jätteoroliga, men när flera 100 dör i Syrien får det inte lika mycket uppmärksamhet, fortsätter han.
Med sig har de några tidningsklipp som suttit på en anslagstavla i klassrummet. Där finns artiklar om barn som farit illa i kriget. Alva och Johannes uttrycker en frustration över att inte riktigt veta vad det är som händer.
– Vi vet att det är krig men inte så mycket mer om vad som egentligen händer. Vi lär oss om andra världskriget och att väldigt många dog där. Men nu händer det igen, just nu, säger Alva Natanielsson.
– Det som pågår går att förhindra, men det svåra är att veta hur, säger Johannes Lindström.