Malin Emanuelsson berättar om olyckan och att många ville hjälpa henne. Själv var hon chockad precis efteråt.
– Det bara small till. Bilen skötte det själv, airbagarna löste ut sig, bilen bromsade själv och ringde Volvos larmcentral, säger Malin Emanuelsson, när tidningen träffar henne en bit från olycksplatsen, två dagar senare.
En bilist stannade direkt efter olyckan och hjälpte henne.
– Han öppnade förardörren och frågade hur jag mådde. Han ställde ut varningstriangeln och när han letade efter den hittade han en filt som han gav till mig. Han erbjöd mig att komma och sätta mig i hans bil, som stod bakom min. Min bil var inte igång, så den blev kall. Han stannade tills jag sa att det var lugnt. Han var så himla snäll.
Malin Emanuelsson var chockad efter olyckan och har lite svårt att komma ihåg exakt vad som hände, men flera andra stannade också till och erbjöd hjälp.
– Jag är väldigt glad att jag fick så mycket hjälp. Jag tror nog att många stannar, men kanske inte alla? Jag skulle stanna själv. Men ibland kan det ju redan vara mycket folk, då kanske det är bättre att åka vidare, funderar Malin Emanuelsson.
Hon kom inte till jobbet i Katrineholm den dagen.
– Jag åkte hem och det var nog lika bra. Jag somnade så fort jag kom hem och var så trött ett helt dygn efteråt.
Hennes man David Emanuelsson var i Växjö och jobbade, när Malin ringde.
– Det var bara att åka hem. Hon lät så ledsen i telefon, säger han.
– Men det var lika mycket glädjetårar, för att alla varit så hjälpsamma, säger hon.
Puss! Malin och David Emanuelsson med döttrarna Andrea 5 och Alice 2.
På kvällen efter olyckan skrev hon ett inlägg i Facebookgruppen "Du vet vad som händer i Vingåker", där hon tackade alla som hjälpte henne och efterlyste killen som stannade först, för att kunna tacka. "Jag blev jätterörd av alla snälla och är så evigt tacksam".
Och snart kom det fram, att den som först stannat var katrineholmaren Johan Brinkman.
Han är glad att han kunde hjälpa, men samtidigt lite förvånad över uppmärksamheten, när tidningen ringer upp.
– Det är klart att det är smickrande, men gör man inte så? Det känns som att det borde vara självklart, säger han.
Han var själv på väg mot Vingåker på tisdagsmorgonen och såg de två hjortarna komma upp på vägen. När den ena smällde in i Malin Emanuelssons bil stannade han direkt.
I olycksbilen hade alla airbags lösts ut och han såg inte in.
– Jag slet upp dörren men såg bara hennes hand. Men sedan märkte jag att hon pratade med larmcentralen. Jag vet inte om jag hann tänka så mycket. Man agerar bara.