"Det är ständigt nya utmaningar och bekymmer, man vet aldrig vad som kan hända", säger Dag Wallströmer om arbetet inom socialtjänsten.
1982 trädde den nuvarande socialtjänstlagen i kraft i Sverige. Ungefär i samma veva började en ung Dag Wallströmer sin socionomutbildning på Örebro universitet.
– Det har varit en otrolig resa. Vi är nästan lika gamla, jag och socialtjänstlagen, och vi har båda förändrats mycket under tidens gång, säger han klurigt.
Sedan sin examen 1987 har han hunnit med mycket. Sitt långa arbetsliv inledde han med att vara biträde på det som då kallades långvården.
– Där satte man alla dementa, det var kanske 28 stycken på varje avdelning. Alla som har hemtjänst idag hade suttit inlåsta på de stora sjukhusen förr. De som säger att äldreomsorgen var bättre förr vet antingen inte hur det var eller så ljuger de.
Efter det betade han av chefspositioner i Hallsberg och Gullspång innan han hamnade i Vingåker i oktober 2008. Nu kan han se tillbaka på en minst sagt varierande yrkeskarriär.
– Det är ständigt nya utmaningar och bekymmer, man vet aldrig vad som kan hända. Om det fattas 30 miljoner kan man inte bara hitta det – och kraven finns ju där ändå, både från medborgare och politiken.
Men han skulle samtidigt inte vilja byta bort sina erfarenheter.
– Det har varit ett fantastiskt roligt och givande arbete. Både chefer och medarbetare i socialtjänsten brukar säga att man får väldigt mycket tillbaka från de man jobbar med, det är nog något grundläggande mänskligt att vilja hjälpa till. Det är ju därför man jobbar i den här rollen, för att man tror att man kan bygga ett bättre samhälle.
"Det var en prövning, men vi har lärt oss mycket av det", säger Dag Wallströmer om coronapandemin. Arkivbild från 2018.
Dag Wallströmer har också hunnit jobba under en världsomspännande pandemi.
– Vi drabbades väldigt tidigt i Vingåker och hade tyvärr flera dödsfall i kommunen. Det var innan någon visste så mycket om någonting. Det var tufft och det fanns hela tiden ett stort intresse från medier, även utomlands. Men jag tycker ändå att vi hanterade det bra efter förutsättningarna. Det var en prövning, men vi har lärt oss mycket av det.
En lärdom är att de regler som fanns inte alltid var helt lätta att kombinera.
– Vårt regelverk var inte gjort för de situationerna. Det var svårt att få tag på skyddsutrustning, till exempel. Och den vi fick tag på kanske inte var godkänd, så vi fick väga att ha fungerande utrustning mot att få på pälsen av någon myndighet. Följer man den ena lagen bryter man mot den andra. Den här byråkratiseringen kämpar hela den offentliga sektorn med.
"Jag fick en massa slipsar, för under pandemin hade jag en ny slips varje dag. Det var ett sätt att komma ihåg det här med att inte ta i hand och tvätta händerna ofta", säger Dag Wallströmer om avtackningen på Humlegården i Vingåker.
En fredag i början av april var det avtackning för Dag Wallströmer på äldreboendet Humlegården i Vingåker. Efter nästan 16 år som socialchef var det dags att lämna över stafettpinnen.
– Det var känslosamt, kan jag säga.
Kommunechefen Ralf Hedin är inte sen med hyllningarna när tidningen når honom.
– Jag är otroligt glad över att jag har fått jobba så länge med Dag. Hans kompetens har gett kommunen mycket under den tid han har varit hos oss.
När den nyblivne pensionären får höra det svarar han:
– Hade jag vetat hur mycket vackra ord jag skulle få hade jag gått i pension många år tidigare. Det kan ju hända att en del av det är sant också.
"Jag kommer absolut inte att undvika att åka dit. Sen är det väl som med de flesta andra, att jag oftast kommer att åka dit för att handla kläder", säger Dag Wallströmer om relationen till Vingåker framöver.
Nu lämnar han över ansvaret till Marjo Koivumaa Koistinen, en tidigare kollega från tiden i Hallsbergs kommun.
– Att lämna över till Marjo känns väldigt bra, det är andra gången jag gör det. Hon är van vid att jobba i kommuner av den här storleken och vet vad det innebär.
Sin första dag som pensionär spenderade han med att ta hand om trädgården hemma i Hallsberg.
– Att sluta arbeta är jag lite kluven till, men den här första dan känns det helt okej med solsken och så. Jag har nog lite svårt att inte göra något, men jag har hus och trädgård och flera hundra plantor på väg upp, så det finns nog att göra. Jag hoppas på mycket friluftsliv med promenader i skogen.
"Jag sitter i styrelsen för Föreningen Sveriges socialchefer, vi brukar åka på en liten studieresa varje år och i år blev det Ipswich, de har jobbat mycket med socialtjänstens varumärke och tilliten till Socialtjänsten", säger Dag Wallströmer om valet att åka på en jobbresa under sin första vecka som pensionär.
Men redan samma vecka passade han på att göra något lite oväntat – han åkte på en jobbresa till England.
– Jag sitter i styrelsen för Föreningen Sveriges socialchefer, vi brukar åka på en liten studieresa varje år och i år blev det Ipswich. Intresset för arbetet försvinner inte bara för att jag inte jobbar längre, säger han till sitt försvar.
Dag Wallströmer har heller inga planer på att strunta i Vingåker, även nu när han inte får betalt för att vara där.
– Jag kommer absolut inte att undvika att åka dit. Sen är det väl som med de flesta andra, att jag oftast kommer att åka dit för att handla kläder, men så länge jag har arbetskamrater kvar där kommer jag att hälsa på dem.