Efter gymnasiet gjorde Douglas Gustafsson ett praktikår i Svenska kyrkan. "Ena stunden var jag med på en begravning, i nästa stund arbetade jag i barngruppen. Det är verkligen stora kontraster", berättar han.
– Jag är inte uppvuxen i en kyrklig familj, men jag har alltid sneglat på kyrkan och undrat vad som försiggår där, säger Douglas Gustafsson, 24.
Så när han blev inbjuden till konfirmation tog han chansen. Han tyckte särskilt om gemenskapen i gudstjänsten.
– Söndagen är gudstjänstens dag. Det finns någonting fint i att komma hit och vila i att tolka texter, vilket människor har gjort i alla tider.
Efter konfirmationen blev han kyrkvärd och ung ledare. Han engagerade sig också i Svenska kyrkans unga, där han satt i distriktsstyrelsen.
– Någonstans på de där lägren, där man träffade andra människor och fick nya perspektiv på saker, växte min tro som mest.
Under gymnasietiden, på humanistiska programmet på Alléskolan i Hallsberg, vaknade tanken på att studera till präst.
– Jag vill vara en medvandrare till människor när de går på trons vägar. I tro och tvivel, glädje och sorg.
Douglas Gustafsson har studerat teologi på Uppsala universitet i fyra år. I nuläget har han en kandidatexamen, men siktet är inställt på en magisterexamen. Om han går raka vägen är han färdigutbildad och vigs till präst om två och ett halvt år.
Sommaren har han tillbringat hemma i Vingåker, där han bland annat hållit i andakter i kyrkorna i närområdet. Han har också arbetat som ledare på ett konfirmationsläger.
Douglas Gustafsson säger att han aldrig har mött Gud genom någon omtumlande upplevelse.
– Vissa vittnar om livsomvälvande möten, men jag har inte upplevt det på det sättet. Mycket bottnar i att vila i någonting. Jag tänker att Gud bär den här världen och mig som lever i den, säger han och fortsätter:
– Jag tror att Jesus dog och uppstod. När man läser teologi så brottas man med det där. Forskarna menar att det är en fråga man väljer att tro på.
Under sommaren har Douglas Gustafsson hållit andakter i kyrkorna i bland annat Österåker och Högsjö. Han har också arbetat som ledare på konfirmationsläger.
Kyrkan ska, enligt Douglas Gustafsson, vara en plats där människor kommer med både tro och tvivel.
– När man börjar på universitet säger man från början att "vi kommer aldrig att försöka bevisa Guds existens, däremot kommer vi att utforska vad folk har sagt om Gud".
När Douglas Gustafsson är färdigutbildad kommer han att vara en väldigt ung präst. Han hoppas att det ska vara en fördel.
– Ibland tänker jag "vad har jag att säga, här sitter en massa människor som gått i kyrkan hela livet. Och så kommer jag, som jobbat lite i hemtjänsten och lite annat". Men jag hoppas ändå att jag har något att bidra med. Gudstjänsten är ju en generationsöverskridande verksamhet. Alla har vi något att lära av varandra.
– Jag vill få människor att känna att gudstjänsten är deras. Det är inte en föreställning som prästen gör, utan gudstjänsten är något som vi gör tillsammans.
Så här såg det ut under antagningspraktiken. "För att bli präst måste man först bli antagen som prästkandidat av biskopen", förklarar Douglas Gustafsson.
"Jag förstår inte heller allt som står i bibeln", säger Douglas Gustafsson.
Predikan innebär att prästen läser ett stycke ur bibeln och sedan tolkar det. Douglas Gustafsson säger att det kan vara svårt.
– Det handlar om retorik och att formulera sig bra. Det är gamla texter och ibland är de svåra att förstå. Ibland får man lyfta på hatten och gå vidare, som Martin Luther lär ha sagt. Jag förstår inte heller allt som står i bibeln.
När Douglas Gustafsson inte är i kyrkan tycker han om att vandra i naturen. "Det är också en plats för vila", säger han.
Douglas Gustafsson ser fram emot att möta människor i alla skeenden i liven.
– Jag tror att man kommer att få bära mycket sorg, framför allt. Jag tänker att man måste ha en egen själavårdare och komma ihåg att man är människa och sårbar. Man brukar också prata om vikten av att bevara sitt eget andaktsliv. Prästen är ju också en växande människa.