Dottern visar Nils Poppes mörka del: "Inte velat prata"

Det började som ett bokprojekt – men slutade i en lång SVT-dokumentär. Vingåkersartisten Mia Poppe berättar om den folkkäre underhållaren Nils Poppe. ”Hans livshistoria är väldigt speciell”, säger dottern Mia Poppe.

"Föräldrarnas svek drabbade honom hårt. Det var något som förföljde honom på olika sätt genom livet. Det var smärtsamt", säger dottern Mia Poppe om sin far Nils Poppe.

"Föräldrarnas svek drabbade honom hårt. Det var något som förföljde honom på olika sätt genom livet. Det var smärtsamt", säger dottern Mia Poppe om sin far Nils Poppe.

Foto: Jan Collsiöö/Eric Bleckert

Vingåker2024-01-04 19:31

Mia Poppe, 54, växte upp med en av Sveriges största underhållare genom tiderna. I en ny dokumentär ger hon en kärleksfull och personlig bild av Nils Poppe, men lyfter också fram faderns mörka sidor.

– Hans livshistoria är väldigt speciell. Han föddes 1908 i Malmö som ett utomäktenskapligt barn, vilket på den tiden var väldigt tabubelagt. Det var fruktansvärt för ogifta kvinnor som fick barn, för man fick inte behålla det. Man var dömd. Far hamnade hos en änglamakerska ganska direkt efter födseln. Där var han under sina första två år innan han kom till sina fosterföräldrar där han växte upp, berättar dottern Mia Poppe.

Hon fortsätter:

– Föräldrarnas svek drabbade honom hårt. Det var något som förföljde honom på olika sätt genom livet. Man hanterar svek på olika sätt. Det lärde han sig egentligen aldrig att leva med. Att bli lämnad eller bortvald. Han tyckte det var smärtsamt hela livet.

Upplevde du det?

– Han fick depressioner och knöt sig inom sig. Jag är yngsta barnet, så det var mycket som han hade förlikat sig med redan när jag kom till världen, säger hon.

Dokumentären handlar även mycket om Nils Poppes karriär.

– Jag hade en vision om att jag främst ville skildra privatpersonen. Men jag var tvungen att visa mycket av hans karriär också. Många vet vem far är, men det börjar komma en generation som inte vet vem han är och vad han har gjort. Det var viktigt att få hans livsgärning på pränt.

Har du fått med allt du ville i dokumentären?

– Jag känner att jag är ganska nöjd med den. Man hinner inte så mycket på en timme. Vi hade material för ungefär fem timmars dokumentärfilm. Så man får välja. 

Arbetet med dokumentären startade för över två år sedan när Mia Poppe började skriva en bok för att berätta om pappans historia.

– Sedan visste jag inte hur jag skulle ta det vidare. Men jag kände att det här är en historia för fler människor att ta del av. Inte minst mina barn, som inte fick träffa honom.

Mia Poppe presenterade idén för SVT, som direkt tyckte om den. Tillsammans med Magnus Ader Berg och Paul Möllerstedt satte hon igång det enorma researcharbetet.

– Jag försökte ta del av de olika partierna i hans liv som jag inte haft så mycket tillgång till tidigare, framför allt hans barndom som han inte velat prata så mycket om. Då letade jag i olika arkiv, intervjuade familjemedlemmar, åkte till olika platser, intervjuade filmvetare från den tiden. Jag har även intervjuat professorer som doktorerat och skrivit om fars arbete. Det är väldigt brett. Jag har även pratat med kollegor som Per Andersson och Eva Rydberg för att ta reda på vad de tyckte var speciellt med honom.

Har du lärt dig mycket på vägen?

– Det tycker jag. Jag har fått en klarare bild av fars liv, vem han var och hur det var. Hans fosterföräldrar var väldigt bra människor. Han var väldigt politiskt engagerad och socialdemokrat och slogs väldigt mycket mot orättvisor. Vissa får och vissa får inte, och det skapar enorma klyftor. Jag tror hela hans politiska fundament grundlades mycket hos fosterföräldrarna. De var nog väldigt viktiga personer i hans liv.

Hon berättar att det har varit två fantastiska år, samtidigt som det har varit mycket arbete bakom dokumentären.

– Det var fint att ha honom så närvarande under de här två åren. Han gick bort för 23 år sedan, så det har gått en lång tid sedan dess. Vi stod väldigt nära varandra. Jag minns bara värme och kärlek.

Det sista budskapet i filmen är att inbringa lite hopp. Mia Poppe förklarar vad hon menar.

– Det är viktigt att veta att man faktiskt kan skapa sig ett liv och göra något av livet, även fast man växer upp med svåra förutsättningar och mår dåligt. Det behöver inte innebära slutet, utan kan vara en del av livet som man inte behöver vara rädd för. Det tycker jag far levde efter. Han levde med sin jättesvåra start, men han gjorde det han kunde med det liv han fick.

Mia Poppe berättar för Katrineholms-Kuriren att hon har fått mersmak på filminspelning och har en ny idé som hon ska framföra till SVT.

– Men det får jag inte berätta om.

Dessutom ska det snart spikas vad vi kommer att få se på Vingåkers folkets park i höst.

– Nu i januari ska vi lägga fram ett nytt förslag. Det blir nog en uppföljning med Jerry Williams, som vi spelade i höstas med stor framgång. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!