Lars Herger och Britta Karlsson har bott i sin lägenhet i många år. Den är handikappanpassad och de trivs. Därför vill de bo kvar.
Britta Karlssons sambo Lars Herger tar trapporna ner för att öppna porten. Britta Karlsson däremot, tar emot först två trappor upp. Hon sitter i rullstol. Kroppen sviker efter sjukdom, hon är väldigt svag.
– När hon ska ut måste hon åka ner på ändan. Det tar 40-45 minuter att ta sig ner för trapporna, berättar Lars Herger.
– Jag har inte varit ute på flera månader, säger Britta Karlsson.
För att Britta ska kunna ta sig ut vill paret installera en trapphiss i trapphuset. Lars Herger visar hur den skulle ta tjugo centimeter av trappan. Den skulle gå på räls på den smala sidan. När den inte används fälls sitsen ihop.
Lars Herger och Britta Karlsson vill installera trapphissen där trappan är som smalast. "Där kan ingen gå", säger Lars Herger.
Lars Herger berättar att de ansökt om bostadsanpassningsbidrag och att en handläggare från kommunen har varit ute och tittat på trapphuset och sagt att det är okej att installera en trapphiss där. Därefter har de tagit in två anbud och ansökt hos bostadsrättsföreningen om att få installera en trapphiss.
– Först fick vi ett godkännande från bostadsrättsföreningen om att installera en trapphiss. Vi skrev på ett papper där vi lovar att återställa trappan om vi säljer lägenheten. Vi står för allting, berättar Lars Herger.
Det är ordförande och vice värden i bostadsrättsföreningen som upprättat avtalet, som Britta sedan har skrivit under och lämnat till ordförande. Framför sig på köksbordet har hon en kopia av avtalet.
I det står bland annat styrelsen medger installation med förutsättningen att hissen monteras ner och skador i trapphuset återställs av dig när den inte används längre. Om du går med på återställandet när du inte längre använder hissen, eller säljer lägenheten, så kvittera det och lämna till föreningen.
– Vi trodde att allt var grönt. Då ringde de från kommunen och sa att styrelsen har stoppat det här. Men ingen har meddelat oss. Vi har bett dem komma upp och titta, men de kommer inte.
När Lars Herger ringde en representant i bostadsrättsföreningen och frågade varför man sagt nej sa han, enligt Herger, "nu har vi gjort det".
– Sedan lade han på luren. Vi förstår inte varför man säger nej. Vi står ju för återställningen av trappen, säger Lars Herger.
– Det handlar om åtta till tio skruvhål, säger Britta Karlsson.
När Britta Karlsson ska ta sig upp för trappen får hon gå på knäna. Hon kommer varken upp eller ner utan hjälp.
Hur känns det här?
– Det är förjävligt, säger Britta Karlsson.
Tidningen har varit i kontakt med ordförande i bostadsrättsföreningen. När tidningen ringer första gången ber ordförande att få prata med vice värden och återkomma.
Ett par timmar senare skriver ordförande i ett sms att "styrelsen kan uttala sig när vi haft möte och fått kommunens och räddningstjänstens godkännande".
Men kommunen kan ju inte säga ja förrän bostadsrättsföreningen säger ja. Och enligt avtalet har ni ju sagt ja en gång, varför har ni tagit tillbaka det?
"Vi har aldrig sagt ja. Det är allt jag kan kommentera i dagsläget", skriver ordförande i sms.
Avtalet som Britta Karlsson har skrivit under.
När tidningen skickar en bild på avtalet till ordförande svarar hen:
"Det är ingen som har undertecknat".
– Jo, Britta har undertecknat det och sedan har vi lämnat det till en person som i sin tur lämnat det till ordförande. Jag förstår inte hur man bara kan bryta ett avtal. Vi är jättebesvikna, säger Lars Herger.
"Som jag skrivit tidigare så inväntar vi svar från kommunen och räddningstjänsten innan vi kan godkänna", skriver ordförande i bostadsrättsföreningen.